Idun frågade alltså: Vad har du för åsikt om sex före äktenskap?

Det finns vissa frågor som jag idag undviker att ta väldigt stark ställning för eller emot, åtminstone i forum som det här. Jag jobbar mycket med ungdomar, både via mitt riktiga jobb och via församlingen, och en del av de här ungdomarna värdesätter mina åsikter högt. Med det följer ett visst ansvar som tar sig uttryck i en viss försiktighet och jag ska nu försöka säga något utan att känna att jag trampar mina egna regler på tårna.

Sex teser om sex och/eller äktenskap

1. Det går att vänta med sex tills man gift sig. Många par i min närhet har gjort det valet. Det har betytt att de har varit tillsammans i ett par år eller många år utan att ha haft sex. Nog för att det har varit svårt och nog för att de har velat, men de har velat något annat ännu mer och är levande bevis på att vi faktiskt är större än våra drifter.

2. Det går att gifta sig utan att först ha bott tillsammans. Jag och Fredrik flyttade in till vårt första gemensamma hem direkt efter vårt bröllop. Det fanns människor som var skeptiska till det. Borde vi inte testa bo tillsammans före vi lovar att göra det resten av våra liv? Vi tänkte att om vi verkligen älskar och respekterar varandra samt delar de värderingar vi anser vara viktigast så lär vi nog övervinna praktiska vardagsproblem och småirriterande vanor som den andra envisas med. Hittills har vi aldrig behövt ångra det valet.

3. Jag tror att det kan finnas fördelar med att gå genom livet och ha sex med en enda människa. Vi är sårbara och nakna (ursäkta ordleken) när det kommer till sex och jag tror det är bäst att inte dela det med alla eller ens speciellt många. På samma sätt tror jag att en del av våra hemligheter och själsliga sår ska delas med bara några få. Eller en enda.

4. Jag tror på något så gammaldags som att sex fungerar bäst i kombination med kärlek. Jag tror inte på engångsligg eller sex på första dejten. Och jag tror att man kan förstöra sex genom att missbruka det, därmed inte sagt att det inte går att reparera. Inte heller tror jag på fjortonåringar och sex, trots att en fjortonårig Amanda tyckte att att man visst kan vara redo och mogen. Jag tror att jag inte ens fyllde aderton före jag insåg att det är en riktigt dålig idé. Vet ni hur liten en fjortonåring faktiskt är? Skulle du våga rekommendera sex åt en person som röker för att alla andra gör det och som inte vågar fara på prao till en plats utan bästa kompisen? Jag skulle inte våga. Och att träffa sjuttonåringar som redan är mätta på sex är verkligt sorgligt.

5. Jag tror att det går att ta sin kristna tro på allvar och ändå tycka att sex före äktenskapet känns rimligt. Huruvida det är rätt eller fel att tycka så vet varken jag eller någon annan med säkerhet, men jag känner varmt troende människor som har den åsikten. Jag känner förstås också varmt troende som just på grund av sin tro valt att vänta tills de gift sig.

6. För det sista. Om någon säger sig vara emot sex före äktenskap kommer folk ofta dragande med motargumentet att vi lever faktiskt på 2000-talet. Som om en varsam hantering av sex per automatik gör en människa omodern och förtappad. Det här 2000-talsargumentet lyfts väldigt ofta fram när det handlar om tro överlag och ja, det provocerar mig faktiskt lite. För vet ni vad jag tycker? Att vi ju nog visserligen vet en hel del idag, men att många av de värderingar som styr vårt samhälle är helt åt skogen och att vi absolut inte har någon orsak att klappa oss själva på axeln som om vi nu skulle veta allt och ha alla svar. Så länge 2000-talet lär oss idiotiska saker som att pengar och konsumtion är allt, att sjukligt smal är det enda vettiga kroppsidealet och att sjukdom är svaghet så tycker jag att 2000-talet i sig är ett ruttet argument. Om vi på 3000-talet har ett samhälle utan skitprat och mobbning och människohandel kanske vi kan använda det som argument då, men nu just har vi väldigt lite att skryta med. Det finns ju till och med sådant i vårt samhälle som faktiskt var bättre förr och när det är fallet är det illa. Vi vet så mycket mera och ändå klarar vi inte av livet bättre än så här. Skamligt.

Igen en gång känner jag ett behov av att poängtera att jag nog är medveten om att jag säkert låter konstig. Kommentera och fråga gärna. Hellre än att göra på 2000-talssättet och prata skit om mina åsikter med någon som kommer att klappa dig på axeln.