Idun var intresserad av att få veta vad jag tycker om den diskussion om homosexualitet som pågår här.
Jag känner många människor som anser att utlevd homosexualitet är fel. Jag har många vänner som tror och tycker så. Och jag vet vad många av er tänker nu. Hur kan hon vara vänner med så trångsynta, kärlekslösa och fördömande människor?
Och svaret är att man faktiskt inte per automatik är trångsynt, kärlekslös och fördömande för att man anser homosexualitet vara fel. Det går att ha den åsikten och ändå visa kärlek. Jag har vänner som är starkt emot homosexualitet men som ändå har flera goda homosexuella vänner och de kan respektera varandra. För de tycker om varandra och det betyder mera än vad de tycker om varandras sätt att leva. Det är liksom inte mera dramatiskt än att vara god vän med vem som helst som tycker annorlunda än du själv i en viss fråga. Den här frågan måste inte vara unik eller värre än alla andra. Och det önskar jag att flera av oss kunde inse.
Jag tror att väldigt få människor vill vara emot homosexualitet, det är absolut inte en bekväm åsikt att ha. Vi lever ju faktiskt på 2000-talet, som ni kanske minns. De människor som anser att homosexualitet är fel gör det inte för att det är enkelt eller för att de vill vara elaka. Det märker man väldigt fort när man pratar med en människa med de åsikterna, så om du aldrig gjort det så rekommenderar jag att du gör det. Vi måste acceptera också de här människorna. Därmed inte sagt att vi måste acceptera allt de säger och gör som följd av sina åsikter. Det kan vara svårt att göra något åt vad man tycker men man kan alltid göra något åt vad man gör. Det är man alltid till fullo ansvarig för.
Det är inte kärleksfullt att uppmana människor som längtar efter barn att skaffa en katt. Oavsett vad man själv tycker om homosexualitet så måste man inse att ett sådant uttalande sårar och skadar och förstör.
Och jag tänker lite så här (väl medveten om risken att bli missförstådd). Om det är så att homosexualitet är synd så tycker ju Gud att den åsikten är okej. Men. Gud kan ju aldrig tycka att det är okej att göra och säga vad som helst, att såra andra människor och få dem att må dåligt. Jag tänker mig att Gud kanske skulle säga något i stil med:
– Ja, du hade rätt åsikt i en värld där nästan alla andra hade fel. Och det var ju bra. Men hur hanterade du det? Hur mycket kärlek visade du? Du var kallad att älska din nästa lika mycket som dig själv och de homosexuella var inget undantag. Hur lyckades du med det?
Just det budet, att älska ens nästa som sig själv, är ett av de två största. Sa en typ som hette Jesus en gång.
Nästan för lycklig 
Amanda du är så klok, vis och välformulerad. Fantastisk, helt enkelt.
Jag tycker likdant som Malin om dig och om din text. Därför länkade jag din text på Nettis FB-sida om temat.
Tack, Elina! Roligt om du tyckte om texten.
Tack, Malin! Du säger så fina saker att jag blir alldeles rörd. Och skriver ett lågpoängord i wordfeud som tack. (Nå nej. Jag kunde inte skriva något bättre. Och vi som knappt har börjat ännu)
Har du sett dokumentären med Simon Häger? Googla himlaliv/simon häger. Du hittar den även på vetamix. Rekommenderar. And by the way, tack för senast!
Jag har sett den, jo! Något av det bästa som Himlaliv gjort. Vad man än tycker är den absolut sevärd. Tack själv! Det var fint att få ha dig med.
Fast det handlar ju int bara om avvikande åsikter då just dessa åsikter påverkar folks liv och självbestämmanderätt och det bara är fel. Tycker jag. Man behöver absolut inte vara av samma åsikt med sina vänner, men svårt blir det om vännen vill bidra till ett samhälle där en del är mer värda än andra.
Jag tror jag förstår hur du menar, men det vekar kunna gå att vara vänner också trots att man tycker olika i den här frågan, jag har sett det vara möjligt. Ändå ser jag inte riktigt på vilket sätt det inte skulle gå att vara vänner trots att man tycker att den andra har fel i den här frågan (för det är ju så att båda tycker att den andra tycker fel). Vi måste diskutera mera när vi ses! Hoppas snart!
Så gör vi! Stort av dig att tänka som du gör. Så har du säkert också mera erfarenhet av de mer konservativa åsikterna än vad jag har, tror jag.
Dock är ju faktiskt den här frågan mycket större än andra eftersom den är så pass personlig och fundamental. Jag kan inte tänka mig hur det t.ex. skulle vara att som homosexuell sitta och äta middag med sina vänner och deras barn samtidigt som man vet att de inte unnar en själv barn. Eller att de skulle vara så pass oförstående att de trodde att man hade valet att ”bli hetero och skaffa barn” om man bara ville.
Visst är frågan personlig och fundamental, men det behöver inte vara ett hinder om och när det finns kärlek och respekt. Jag har sett det fungera. Dock känns ditt exempel lite konstigt. Har du någonsin träffat en människa som på fullt allvar tror att det går att bli hetero och skaffa barn bara man vill? Jag har inte det och undrar var sådana finns. Och har full förståelse för att vänskap mellan en sådan människa och en homosexuell kan bli knepigt.
Respekt är kanske nyckelordet. Jag har liksom svårt att ha respekt för människor som tycker att en del människor är värda mindre än andra.
För där drar jag likhetstecknet – att inte unna alla samma rättigheter = att de som unnas färre rättigheter är mindre värda som människor. Vare sig det handlar om homosexuella människor, mörkhyade människor, kvinnor, barn…
Jag har tyvärr mött till och med såna människor, ja. (Vilket inte innebär att jag tror att alla är såna.) Det finns ju också ”omvändelseläger” för homosexuella i det här landet.
Skrämmande. Du verkar ha mött mycket jobbigt. Jag kan ju ha fel, men mellan raderna tycker jag mig ibland kunna läsa att du fått se mycket av det värsta och mörkaste med både kristen tro och Österbotten. Hoppas du någon gång får se något ljusare. Jag tror ju att varken tron i sig eller Österbotten i sig är ont.
Oj, nu uppfattade du nog mig som betydligt mera nyanslös än jag själv ser mig som. Jag kan se och har sett både det ljusa och det mörka med såväl kristendom som Österbotten. Men när det gäller till exempel intoleransen gentemot homosexuella (som vi inte kan sticka under stol med att den finns) vill jag verkligen utrota det mörka som finns. Inte de intoleranta människorna utan intoleransen, precis som jag också på många sätt arbetar emot rasism. Det är så destruktivt för den enskilda människan och vi måste erkänna att det finns för att kunna jobba med det. Och jag trivs bra här i Österbotten.
Fint att du trivs! Skönt att höra. Såg dig inte som nyanslös, men hann tänka att du måste ha varit med om eller ha sett svåra saker. Jag gillar din tanke om att motarbeta ett fenomen snarare än människor med fenomenet!
Ett mycket vist och varmt inlägg! Precis så där upplever jag det också, men i debatter kring saken är det sällan de här människorna som du beskriver som syns och hörs utan jag tycker de verkar föras av människor som ”vet” allt möjligt om hur de berörda personerna tänker, tycker och agerar. Och kastar stenar med full kraft på de människor de beskyller för att kasta stenar. Bowling gone mad.
Tack för kommentaren. Så är det – i debatter finns det egentligen utrymme bara för de tvärsäkra. Och på något sätt är det ju befängt. Debatter borde ju finnas till för att öka vår förståelse för varandra men för det mesta syns och hörs bara människor som absolut inte vill förstå den andra sidan. Jag kan tycka att debatten som fenomen förlorar sin poäng när det är så.
I övrigt en mycket bra och varm text, två saker förstår jag dock inte:
1. hur man kan ha en åsikt man inte VILL ha? då är det väl bara att sluta ha den åsikten? Nu har jag ändå aldrig träffat någon med en sådan åsikt, beror kanske på det.
2. kanhända jag föll i fällan och missförstod, men det finns ju inget OM homosexualitet är synd för det är ju självklart inte synd? alternativet för homosexuella skulle väl isåfall vara ensamhet. fattar inte hur det skulle vara att inte leva i synd medan att leva med mannen eller kvinnan man älskar skulle vara synd.
Tack för din kommentar!
1. De som är emot homosexualitet grundar det på bibeln. Deras tolkning av en del bibeltexter gör det omöjligt för dem att ok-stämpla homosexuella handlingar. Och deras syn på bibeln som helig gör det omöjligt att avvisa texterna, även om det naturligtvis känns obekvämt att komma fram till den slutsatsen. Det här förhållningssättet är säkert nästan omöjligt att förstå om man inte ser bibeln eller någon annan religiös text som ofelbar. Deras samvete säger dem en sak även om deras rationella tänkande säger något annat. Och de väljer samvetet. Be mig förklara mera om det känns helt flummigt.
2. Nu förstår jag kanske inte riktigt vad du menar, men jag kör i alla fall. Det finns ju uppenbarligen människor som upplever homosexualitet som synd. Det finns till och med homosexuella som själva upplever sin sexuella läggning som synd. Som anser att deras dragning till personer av samma kön är fel och att de hellre lever ensamma. De flesta i dagens värld tycker synd om dem som tänker och känner så och de har det säkert inte lätt. Men de vill inte heller agera mot sitt samvete. Skulle de hellre tycka att det var frid och fröjd med homosexuella relationer? Naturligtvis. Men de kan inte göra det. Igen – det GÅR att ha en åsikt som man inte VILL ha om man anser att det finns något som är heligt oavsett om jag vill att det ska vara så eller inte.
Underbart skrivet! Läste hela debatten igår och fick ingen ordning på mina tankar. Tack för att du delar med dig av dina kloka tankar, tack för att du låter Honom tala genom dig!
Tack, Sofie, för en vänlig och uppmuntrande kommentar!
ja. Kärleken belyser. Men tänker lite som Elsa här samt att dömandet av kärlek beror på bristande gudskontakt.
Jag förstår ditt tankesätt. Och i min värld är Gud kärlek mest av allt. Men han är också helig med allt vad det innebär. Och det gör att de människor som tolkar en del bibelord på ett visst sätt inte kan acceptera homosexuella handlingar. Andra som tolkar samma bibelord på samma sätt kan acceptera dem och fortfarande anse att Gud är helig.
Ja men vad är heligare Gud eller Kärlek?
Det är ju väldigt sällan (om någonsin) man måste välja. Men om jag måste säga om Gud eller mänsklig kärlek är heligare så säger jag Gud. Helt enkelt eftersom jag ännu aldrig stött på helt ren, osjälvisk och gränslös kärlek från en människa till en annan medan den kärlek som Gud är är just ren, osjälvisk och gränslös. Men jag upplever som sagt att jag väldigt sällan står inför att välja mellan dessa två.
Jag tänkte inte på mellanmänsklig kärlek här men på den kärlek som är Gud.
Den odelbara, oändliga kärlek som finns.
En annan fråga är förstås bibeltolkning.
Jag har väldigt svårt att inte tänka alla översättningar och tolkningar och politiska situationer och just det mellanmänskliga här.
Så för mej är bibeln inte Guds rena ord. Den är en tolkning och en mänsklig skrift medan den kärlek som finns i Helig Ande är otolkad,icke ordad. Given. Den ÄR.Kraften bakom livet.
Jag tror att det sätt på vilket vi kan möta kärlek därför måste vara öppenhet.
Men then again.Det är min väg. Jag uppskattar storligen ditt fredliga djup och din grundade tro på förening.
Kram från mej.
Fin kommentar. Tack för den, Minna! Kram till dig också!
Du skriver alltid bra och fast jag kanske inte alltid har samma åsikter om allt så tycker jag dina två senaste inlägg var extremt bra. (Speciellt punkt sex i föregående inlägg.) Efter att ha läst de hårda orden kastas från alla håll och kanter på Kristians blogg blev jag rätt så matt men av att läsa detta blev jag glad. Det är modigt att beröra dessa ämnen offentligt och du gör det utgående från en helt annan ståndpunkt än de flesta som står på varsin sida om muren och kastar stenar.
Kanske jag har skrivit det förr men jag är fortfarande av samma åsikt – du borde skriva Amandas klokbok, jag kan layouta den :-).
Åh, tusen tack för den kommentaren, Aja! Bra att vi inte alltid tycker lika och bra att du ändå kan tycka om mina texter. Så ska det vara. Diskussionen på Kristians blogg började enligt mig bra, men så spårade den ur. Sådär som det alltid brukar gå. Få se om det drabbar det här inlägget också.
Och att du vill layouta min bok – det ensamt gör ju att jag vill skriva en! Jag kanske hinner nu medan jag är mammaledig. Bli inte rädd om du får en jättelång textfil per e-post någon dag.
Hejsan Amanda! Jag läser egentligen inga bloggar, med undantag av din. Du skriver på ett mycket fint och kärleksfullt sätt. Gillar det! Hoppas du och din familj mår bra och att Ingrid snart blir frisk 🙂 Mvh Senja Wiklund.
Tack, för din kommentar, Senja! Roligt om du tycker om min blogg. Familjen mår bra men det finns en sjuk mage för mycket och det är inte roligt. Hoppas du och de dina också har det gott! Och förresten… Stort grattis till ett lysande resultat i kommunalvalet. Jag, Fredrik och Emma hade valbara hemma och följde med beundran hur du fick fler och fler röster. Imponerande!
TACK 🙂 jag tror jag var mest överraskad själv. Det känns ju som jag inte har förtjänat det stora stödet ännu, men upp till bevis, och jobba för det som är gott!
Nu avviker jag från ämnet. Men det gör mig jätteledsen att hån mot kristna är en del av kulturen, även i Österbotten. Det uppfattas som helt ok av många. Men som kristen är du respektlös för att du har en åsikt. Och dum för att du tror på bibeln.
Jag tycker som du, att hån aldrig någonsin är okej. Och jag är naiv nog att tro att man kan visa respekt oavsett vilka åsikter man har. Men det är ju tyvärr bara ett faktum att många väljer att inte vara respektfulla, både bland kristna och icke-kristna.
Det här är en av de svåraste frågorna för mig. Jag är troende kristen, och bryr mig om att leva så att mitt liv blir till välsignelse. Jag bryr mig om vad Gud kan tänkas tycka.
Och jag vet att det finns många argument emot homosexualitet. Jag förstår dem ganska långt. Samtidigt är jag en mycket empatiskt person och har svårt att neka någon något som de vill. Jag ser också att många av Bibelställena som citeras i debatten handlar om ”otukt” och ansvarlöst sexuellt beteende överlag och kan likväl vändas mot lösa heterosexuella relationer.
Jag är en av dem som inte vet vad jag ska tycka och tänka, just för att ”nej” är en obekväm åsikt som jag på sätt och vis inte vill ha. Samtidigt säger mitt samvete ”nej”.
Frågan är ju: är det bra för oss att svara på alla begär? Detsamma gäller föregående diskussion om sex före äktenskapet. Att följa sin egen vilja handlar, angående sexualitet, ofta om att följa sitt begär och sin lust, vilket å sin sida kan tyckas vara väldigt själviskt.
Sen tycker jag att världen överlag är väldigt sexfixerad. Allt handlar om vem man ska dela livet med, vem man ligger med eller attraheras av. Som om hela vårt känsloregister skulle hänga på sexualitet. Jag vill kunna krama både män och kvinnor utan att bli varken utpekad som bög eller att någon tror att jag flörtar med den.
Oj wow, tack för detta inlägg och föregående! Det är ofta dehär frågorna man får när folk får höra att man är kristen, och det är så svårt att formulera hur man kan tro si och så på samma gång! Men här formulerar du det precis så att alla förstår pointen, både troende och icke troende! Tack igen!