På söndag är det dags för årets fest. Jag har idag inlett förberedelserna och bodde således i mitt förkläde en stor del av eftermiddagen.
Mitt i kanelbulleproduktionen kom en av mina bästisar. Och hon satt helt förundrad och tittade på när jag fyllde den fjärde plåten med bullar. Enligt henne framställer jag mig själv som en totalt ohuslig människa och att då se mig snurra ihop kanelbullar ”snabbare än någon annan” (ungefärligt direkt citat av bästa vännen) var tydligen närmast chockerande. En annan av mina bästa vänner uttryckte också för en ganska kort tid sedan sin förvåning över det faktum att jag brukar baka kanelbullar så det är tydligen en egenskap hos mig som rimmar illa med många av mina andra egenskaper. Men likväl är det en egenskap. Jag kan baka kanelbullar. Snabbt och smidigt och utan receptbok. Det, bland mycket annat, tackar jag min mamma för.
Nästan för lycklig 
Hade själv en kompis på besök för ca. ett par månader sedan då jag bakade kanelbullar, och blev nästan som förlamad då hon sa att hon aldrig bakat bullar. Tänkte det var något som de flesta kan och gör. Men jag kände mig väldigt duktig just då =) Roligt att se att det finns andra som gör det ganska sådär spontant utan lustigheter =)
Jag tycker det är lite roligt, faktiskt. Jag känner mig brutalt ledig alltid när jag bakar. Och det är ju en brutalt skön känsla.
Mums, gott! Jag blir inte alls förvånad över att du bakar snabbt och smidigt 🙂 Jag är inte heller någon huslig människa, men jag är ganska duktig på att baka bullar, oftast blir det örfilar. Det är lite lustigt att jag bakade mest bullar under min gymnasietid. Jag tyckte att det var avslappnande efter skolveckan att baka 1 liters deg örfilar. Efter det brukade jag promenera med kompisen till församlingens ungdomskväll. Det var inte så lyckat om jag hade ätit för mycket deg 😉
Jag tycker precis som ditt gymasiejag – att det är avkopplande att baka bullar. Det gör jag aldrig när jag har för mycket på gång så jag antar att det per automatik är ett tecken på att jag har tid!