För typ tio dagar sedan började jag läsa en lång och långsam bok som jag nästan aldrig under dessa tio dagar har tyckt om. Idag läste jag äntligen ut den. Snart kan jag njuta av läsning igen. Hemska saker så skönt.
Och nu säger jag det igen en gång, för kanske fyrtionde gången; jag måste börja sluta läsa böcker som jag verkligen inte tycker om att läsa. Min tid är lite för dyrbar för det. Och min kärlek till läsningen lite för stor. När man ogärna gör något av det man egentligen tycker allra mest om att göra – då är något riktigt fel.
Nästan för lycklig 
Jag borde också lära mig det där. Jag vägrar alltid ge upp hoppet, tror att det nog blit bättre mot slutet. Och plötsligt har jag läst hela den dåliga boken. Men världen är ju full av bra böcker, varför slösa tid på de dåliga?
Precis så är det. Om man så skulle ägna all framtida lediga tid åt läsning skulle man ändå inte hinna läsa alla bra böcker. Så det är en synd och en skam att man ägnar dåliga böcker så mycket tid.
Så känner jag för Knausgård!
There, I said it, som det heter. Hatar att hata läsning.
Så kände jag väldigt starkt för Knausgårds etta. Av någon skum anledning gav jag dock tvåan en chans i somras och det gick betydligt bättre. Inte bra – men bättre. Rekommenderar dock inte. Och har inte precis letat fram trean.
Jag kan skriva under allt i det här inlägget. Har tillbringat en MÅNAD i sällskap med en bok som nådde ljummen nivå i ett skede, men i övrigt var rätt iskall. Varför? Varför? Nu ska den till loppis.
PS. Om du berättar vilken du läste så berättar jag vilken jag läste.
En MÅNAD? Hemska saker. För den till loppis. Och må du göra bättre val i framtiden. Nu vill jag verkligen veta vilken katastrofbok du läst! Jag läste Jayne Eyre, och det är ju en klassiker. Det känns på något sätt alltid lite mindre okej att dissa en klassiker, men jag kan inte annat. Den var inte bra. Vilken läste du?
Min bok var ”The Autograph Man” av Zadie Smith. Jag läste Vita tänder för väldigt länge sen och tror att jag tyckte att den var helt OK, och eftersom författaren har gott rykte så tänkte jag genom halva boken att den här säkert också kommer att lyfta i något skede, men nähäpp. Jag fick tårar i ögonen av en sida och var uttråkad på ca 400.
Förstår dig precis angående klassikerdilemmat. Efter att ha pressat mig igenom ett antal klassiker så gick det upp för mig att vissa böcker kanske har blivit klassiker för att de var banbrytande, dvs först på något område, och det är ju inte det samma som att hålla hög kvalitet. Efter det har jag haft mycket högre svansföring när jag har dissat klassiker som jag inte har gillat.
… men ändå kan jag liksom inte låta bli att läsa ut dem och pressar mig till det bittra slutet. Eftersom vi har diskuterat denna fåniga läggning tidigare också så blir min insikt om hur idiotiskt detta är allt större.
Av Zadie Smith har jag bara läst Om skönhet. För typ fyra år sedan. Minns att jag tyckte den var helt okej, men jag har ju inte precis jagat flera av hennes verk. Gav bort den för några veckor sedan tror jag. Eller så ligger den kvar i någon av alla högra under etiketten ”ges bort på villkoret att de aldrig någonsin kommer tillbaka”.