Denna min första vardag som mammaledig har hittills bara levererat. Jag och familjen åt frukost halv elva. Bara en sådan sak. Sedan läste jag ut en roman. Bara en sådan sak. Igen. Sedan åt jag lunch med Peppe, en sådan där lunch som aldrig borde få ta slut. Sedan köpte jag tre fotoalbum på tiimari (jag satsar mera på förmånlighet än estetik när det gäller våra album) och åkte buss hem. Väl hemma framkallade jag och Ingrid lite bilder, mycket medvetna om att vi nog är några av de få på vår planet som fortfarande gör sådant. Och nu bevittnar jag Ingrids kojbygge och undrar varför Fredrik i snart en halvtimme har suttit på vårt kalla tambursgolv med min iPad. Men jag undrar nästan hellre vidare än frågar. För det finns ju tid för undran nu.
Bara en sådan sak.
Nästan för lycklig 
Härligt! Jag njöt nog väldigt mycket av mitt hemmavarande. Och nu känns det så bra att jobba igen. Allt har sin tid!
Det är så, allt har sin charm och sin tid. Eller sina tider. Det är fint att få känna sig tacksam över det som är just nu.
Ber om ursäkt för att du måste agera terapeut. Uppskattade sällskapet mycket! Tack!
Jag agerar gärna terapeut när klienterna är så fina. Tack själv!