Hur orkar man leva med den här känslan, alltså? frågar Linn. Och kommentarsfältet svämmar över snarare av medfrågande än av svarande. Och visst är frågan svår. Att kombinera barn och jobb är på inget sätt en helt okomplicerad fråga.
Får man då ens säga att man själv tycker sig ha hittat lösningar? Knappast lösningar som fungerar för alla eller skulle lösa varje familjs problem, men lösningar som gör att vardagen inte bara känns hanterbar utan till och med riktigt angenäm? Inte som äckliga transportsträckor mellan drägliga veckoslut? Får man det eller låter det lite för anspråksfullt?
Nå, anspråksfullt eller inte. Här kommer våra lösningar. Som jag är väldigt medveten om att fungerar bara om man har nåden att leva tillsammans med en annan människa.
1. Ha inte jobb som sväljer dig hel medan barnen är små. Om du har engagerande och roliga arbetsuppgifter som tenderar att äta mera av dig än du önskar – gå ner på deltid så finns antagligen lite större delar av dig kvar efter arbetstid. Utnyttja det faktum att du har rätt att göra det och bara gör det.
2. Kom inte och säg att ni inte har något val. I nästan alla fall har ni faktiskt ett val. Väldigt få av oss måste någonting. I vår familj handlar det till exempel om insikten att vi faktiskt inte måste bo i Helsingfors. Blir det för dyrt för att vi ska kunna göra de val vi aktivt vill göra så flyttar vi till en ort där man får mera för mindre.
3. Se till att åtminstone en av er jobbar deltid. Att Fredrik har jobbat 70 % i tre års tid är antagligen en del av vår vardagliga räddning.
4. Gör flexibla arbetsuppgifter till just flexibla arbetsuppgifter och utför dem vid de tidpunkter då det passar er familj bäst. Om jag inte skulle ha barn skulle jag antagligen vara en sådan som satt i skolan alla vardagar mellan 8-16. För att alltid få vara helt ledig hemma. Låter underbart. Men det går ganska dåligt just nu. Jag skulle se väldigt lite av Ingrid då. Det tänkte jag på senast ikväll när jag satt och läste elevtexter vid halv tio. Självklart skulle det vara skönt att ha gjort undan det tidigare idag. Men i så fall skulle jag inte ha byggt så mycket lego, varit med på sagodansen och fixat och ätit morgongröt vid halv elva på förmiddagen.
5. Förstå att du inte kan vara allt och göra allt om du är en arbetande småbarnsförälder. Skriv en lista på saker som du aktivt väljer att inte vara och göra just nu. I perioder har jag till exempel valt att inte motionera. Döm mig om du vill. Jag vet förstås att det är bra att motionera, men det finns faktiskt sådant som är ännu bättre. I alla perioder har vi valt att satsa väldigt lite pengar och tid och energi på att inreda vårt hem snyggt och roligt. Det är ett halvtrevligt och fullt livsdugligt hem och det duger och det räcker.
6. Ha en partner som på riktigt och inte bara i teorin vill samma sak som du: att samtliga familjemedlemmar ska ha det så bra som möjligt. Kosta vad det kosta vill.
Det kanske allra viktigaste för oss är just medvetenheten om att vi inte är offer för ett samhälle och ett system utan att vi faktiskt själva aktivt och medvetet har valt det läge som vi har. Precis som du och ni aktivt och medvetet har valt det läge som ni har. Ingen har till exempel tvingat mig att jobba 100 %. Jag har själv valt att göra det. Också de gånger när det kör ihop sig och jag jobbar lite för många timmar om dagen och bygger lite för lite lego och läser lite för få böcker för Ingrid så är valet mitt och jag måste stå för det. Jag blir så ofantligt trött på människor som säger att vardagen inte känns bra men att de ju inte har något val men som ändå har råd med dyra bilar, lyxiga bostäder, restaurangmiddagar, gymkort, utlandsresor och märkeskläder.
Ni har valt det själva. Ni har valt att era barn är på dagis mellan 7.30 och 17.15. Så är det bara. Och jo, jag vet det där om att det är lätt för mig att säga och att i den här branschen ni är i så… Men vet ni vad? Ni har valt branschen själva. Ni har valt tidpunkten själva. Kom inte och säg att ni inte har ett val. Säg att ni väljer att låta era barn vara hemifrån nästan tio timmar i dygnet men att det är värt det. Och om ni inte kan säga det; sluta genast. Välj på ett annat sätt. Hitta en annan väg. För det finns alternativ. Det finns lösningar. För den som vill hitta dem.
Nästan för lycklig 
Det här va bra! Just så…vi väljer själv! Många väljer tex att ha alldeles för mycket fritidsaktiviteter och har därför riktigt körigt på veckorna. Ha det gott! ❤
/JohannaK
Ja, det där med fritidsintressen har jag också tänkt på. Inte nog med att många stressar morgon och eftermiddag med förande och hämtande – dessutom ska man stressa kvällstid också med en massa olika hobbyer för familjens samtliga medlemmar. SÅ inte värt det.
Du är bäst och klokast i hela världen. Jag skriver under ALLT.
Oj, tack! Knappast bäst och klokast, men tillräckligt bra och tillräckligt klok. Och det räcker.
Valde ingenting, men i längden blev jag så gladeligen tvungen att sluta jobba då pappan inte ville trappa ner. Det resulterade i skilsmässa. Jovisst, man har ett val – men att välja barnens bästa utan nån utomstående hjälp kan vara rejält ohållbart. Det sagt, så ska 4-åringarna till första riktiga dagisdagen imorgon – kanske mamma då kan ha någon inkomst igen. Jag tycker det är alldeles super att man kan få det att fungera, i dagens läge – men endel människor har varken resurser, stöd eller partner som ställer upp. Det sagt, så gillar jag ditt inlägg – det finns helt för många föräldrar som upplever att dom är ”stuck” på nåt sätt. NJUT av barnen och av livet!
Jag är ledsen att ditt liv inte blev som du hade tänkt, att du inte upplever att du själv fått fatta de beslut som lett till att du är där du är. Hoppas du ändå känner att du med tanke på omständigheterna gjort det som är bäst för både dig och dina barn och att du kan klappa dig själv på axeln och säga att du gjorde det bra.
Amanda, du är fantastisk. Precis så där är det. Klokt, klokt, klokt skrivet! Tack!
Tack för dina vänliga ord, Malin! De uppmuntrar och gläder!
Ja ja JA! Precis så där är det!
Tack för din kommentar! Vad glad jag blir!
Jepp. Så är det.
Tack för nedskrivna ord.
Tack för din kommentar, Jenny!
Ja, hurra, tack och lov för val, bra!
Det finns många olika sätt att göra goda val. Den gemensamma nämnaren är väl att slutresultatet blir brutalt bra!
Jaa, vad klokt! och välformulerat! Efter Linns inlägg och alla kommentarer till det har jag, som ganska nybliven mor, passivt funderat hur i allsindar det ska bli sen då jobbet kallar. Tack för att du hjälpte mej att inse att jag redan visste att det såklart finns lösningar! Ska visa inlägget åt min man, så han också får förundras över hur vis någon kan vara på internet.
Oj, så fint sagt. Den här kommentaren borde jag brodera på en tavla, rama in och läsa alla de gånger jag känner mig usel. Tack så mycket! Jag är övertygad om att ni kommer att hitta ett bra sätt att leva vardag också när den börjar se annorlunda ut.
Just precis så är det. Vi kan inte alltid välja alla omständigheterna i våra liv, men vi kan välja hur vi förhåller oss till dem. Och eftersom umgänge med barnen är prio ett hos oss så har vi ställt våra liv efter det. Jag jobbar korta dagar med en lön som är skrattretande men barnens pappa täcker upp och är dessutom ledig en stor del av tiden. Resultatet av detta är glada trygga barn men också en halvful bil i ett garage som skulle må bra av en liten uppiffning. Och jag skulle välja likdant vilken dag som helst.
Tack Amanda för att du formulerar det så bra.
Att veta att man skulle välja likadant vilken dag som helst måste vara något av det finaste man kan få uppleva som människa. Den känslan har jag fått leva länge med och jag unnar alla andra den också. Det finns något så oerhört befriande över den.
Håller verkligen med dig, du din kloka kvinna 🙂
Tack för ännu en uppmuntrande kommentar! Jag blir alldeles till mig.
Otroligt bra formulerat. Håller med dig om allt. Hör också till skaran som ständigt påpekar att vi alla har val, heela tiden….det gäller bara att ta ansvar för sitt eget liv och omständigheterna kring det, ingen annan gör det åt en. Lycka till med tvåan! 🙂
Tack för din kommentar, ditt stöd och dina lyckönskningar inför vardag med en ny familjemedlem. Och det är ju som du säger – någon eller något kommer att avgöra hur ditt liv ser ut. Det kan vara du men det kan också vara någon annan. Själv ser jag gärna att det är jag som avgör det mesta när det gäller min egen tillvaro. Och du verkar vara inne på samma linje.