Det är tänkt att jag inom en ganska nära framtid ska föda barn på kvinnokliniken i Helsingfors. När jag födde barn senast födde jag i Jakobstad och behövde inte yttra ett enda ord på finska under hela min bb-vistelse på nästan en vecka. Ni som fött på kvinnokliniken, vad ska jag förbereda mig på när det gäller språket? Kan jag räkna med att få tala svenska eller borde jag börja lära mig några nyckelord på finska nu medan tid ännu finns?
Nästan för lycklig 
Vi hann ha tre olika barnmorskor under förlossningen (på kvinnis) varav en talade svenska. Vi hade önskat att få tala svenska hela tiden men det fanns helt enkelt inte någon svenskspråkig under de två första skiften. Som tur var det den sista som var svenskspråkig eftersom jag knappast hade klarat av att kommunicera alls på finska mot slutet.
Efteråt på avdelning hade vi samma, svenskspråkiga barnmorska nästan hela tiden eftersom hon råkade ha dagstur alla dagar vi var där. Alla andra sa att vi får tala svenska om vi vill men att de gärna svarar på finska.
Summa summarum, det kan nog vara klokt att lära sig lite basic terminologi på finska.
Det är säkert nyttigt att lära sig de viktigaste orden på finska men det är lika viktigt att be för att få sådana som kan svenska ordentligt. Jag födde mitt andra barn i Sverige. Fast jag kunde helt bra svenska efter att ha bott 1,5 år i Sverige, var jag lite osäker hur jag klarar av allt på svenska under förlossningen. Men Gud ordnade allt fint! Jag var den enda föderskan under denna dag och jag hade tre finskspråkiga barnmorskor som hade just flyttat från Finland. Vi var alla så glada! Gud gör under!
Med ettan gick jag igenom fyra skift med fyra finlandssvenska barnmorskor (ja, det tog sorgligt länge). Med tvåan var det ett och samma skift med en finsk ung barnmorska. Och kvinnis var förlossningssjukhuset.
Måste ju erkänna att det var lite knepigt att föda nr 1 i Åbo på finska – tror inte att jag ens vågade fråga efter en svenskspråkig barnmorska. Jag menar, allt är ju så nytt, så obekant och jag kunde faktiskt inte prata speciellt bra finska då och särskilt inte förlossningsterminologi. Det var ännu värre på avdelningen där jag råkade utför en anti-svensk sköterska som inte ens försökte förstå vad jag ville säga. Med åren har jag förkovrat mej i finskan och därmed spelade det inte så stor roll att förlossningen blev finskspråkig. Med nr 5 hade jag så mycket skinn på näsan att jag krävde en svenskspråkig barnmorska – BIG mistake! In kom en bastant medelålders dam med mycket bestämda åsikter och väldigt lite empati – jag menar, det handlade ju inte o någon novis i sammanhanget och nu ska ungen ut. Nåja, bra gick det och ingen av oss har några bestående men. Det finns många får i vår Herres hage.
Jag födde storasyster i Helsingfors, dock på barnmorskeinstitutet. Dom två barnmorskorna jag hann erfara där var totalt finskspråkiga. Av någon orsak upplevde jag det inte som ngt problem. Vilket förvånar mig än idag. Jag var nervös för språket inför förlossninge, eftersom finskan inte funkar så bra för mig. Milt sagt. Men mannen hjälpte med översättningen då det behövdes. Sen födde jag lillasyster på finska i Kokkola, så det är kanske bara i Jeppis man går riktigt säker.
Jag födde första barnet på Kvinnis. Hade samma finlandssvenska barnmorska under hela skiftet. Födde andra på barnmorskeinstitutet för kvinnis var fullt. Hade också där hela tiden en finlandssvensk barnmorska (fast hade lite ”nytta” av henne eftersom jag hade med mig också en finlandssvenska doula).
Och jag har nog inte bett om nån utan tror nog att de försöker ge nån svensk om man pratar svenska.