Vi har en mycket tolerant inställning till Ingrids klädsel. Redan före hon fyllde två kunde hon tydligt signalera vad hon ville och inte ville ha på sig och vi har väldigt långt låtit henne välja själv sedan dess. Med allt vad det innebär. Idag när vi handlade mat innebar det det här:
– julfestklänning med 1,5 år på nacken som nu har en hel annan men också den (väl)fungerande modell
– supergrön mössa med vita hjärtan
– turkosrosa sportig vindtät jacka
– grå halsduk med Hello Kitty-motiv
– och på fötterna svarta lackskor
Nästan för lycklig 
Å, det ser bekant ut. Vår sjuåring klär sig också precis enligt eget huvud. När dagis har haft kvartsamtal brukar jag berätta att vi inte lägger oss i hennes klädval och att hon därför ibland har en smula excentriska kombinationer…
Jag tycker små människor kan få se ut lite hur de vill. Nog hinner de anpassa sig till koder senare i livet. Och knappast lär hon skämmas i efterhand, jag hoppas att hon kan se charmen då, precis som vi andra kan.