Jag och Fredrik tror båda två helt på allvar att det här året kommer att bli betydligt lugnare än det förra. Trots att det här nya året innebär ett barn till. Folk brukar småle eller gapflabba när vi erkänner det. Och det är väl just sådant man får äta upp senare, att man trodde det. Men vi tror det faktiskt. Tanken på att det kommer att finnas bara ett jobb i vår familj skapar ett lugn som vaknätter och skrikkvällar i alla fall inte i teorin kan rubba.
Nästan för lycklig 
Underbart Amanda! Jag fungerar likadant och tycker inte att man ska oroa sig för sånt man inte vet något om. Håll tron på det bästa och låt ingen diktera för er hur det kommer att bli! Kramar
Ja, det är väl inte förbjudet att vara lagd åt det mera optimistiska hållet? Även om vi ju lever i en värld där pessimisten alltid ses som realisten och kritisk lite negativ hållning hyllas framom en mera positiv.
Det är ju lugnare på ett sätt. Och betydligt stressigare på ett annat. Men er fyraåring har förhoppningsvis kommit över värsta trotsen och kanske kan ta emot sitt syskon på ett någorlunda balanserat sätt. Det gör mycket.
Hon har faktiskt kommit över trotsen för länge, länge sedan. Om det nu ens existerade någon egentlig trots. Så bara det inte kommer någon ny attack här på senhösten lär vi nog klara det ganska bra.