Happy happy

Jag har i dagarna läst ut skilsmässoboken Happy happy. Och jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Välskrivna texter – ja. En del i alla fall. Personligt och äkta – säkert. Hyllad – ja. Och då brukar det ju bli så bra, men nu blev det ändå inte riktigt det och jag har funderat på varför och listar här några tänkbara orsaker.

Jag tror det beror på att jag tror att det finns något ännu bättre än en skilsmässa efter ett dåligt förhållande. Jag tror ju att ett bra förhållande slår ett smärtfritt uppbrott från ett dåligt vilken dag som helst.

Och lite kan jag känna, trots att jag vet att det är åtminstone en aning naivt: varför hamnar alla dessa människor i förhållanden som sedan bara skiter sig?

Och argumentet (som två skribenter för fram) att det var lätt att lova livslång kärlek när livslängden var 60-70 år och inte 80-90 som nu håller liksom inte riktigt.

Och tänk om det faktiskt är så att det alltid kostar något att leva tillsammans med en annan människa, att du inte alltid kan få precis allt du själv vill i exakt den stund du vill ha det  – men att det ändå är värt sitt pris för att du vinner något som du aldrig kan få i din ensamhet?

Och jag tror faktiskt inte att jag, trots att jag är kvinna, skulle ha det bättre eller vara bättre utan min man än med honom. Jag tror tvärtom att jag skulle förlora det mesta av det bästa om jag förlorade honom.

Men det är ju nästan alltid nyttigt att läsa tankar som inte alls är ens egna emellanåt.

8 reaktioner på ”Happy happy

  1. Jag har inte läst boken, men artiklar om den. Maria Svedlands attityder i en intervju lät väldigt barnsliga och konstiga i mina öron efter att jag har hört så många berättelser av kvinnor som verkligen hade velat rädda sitt äktenskap.
    Maria: ”Jag har alltid sett på skilsmässor som någonting positivt. När jag själv var gift och folk berättade att de skulle skiljas så blev jag lite avundsjuk och tänkte att ”gud, det borde man göra, ha barnen varannan vecka och en egen lägenhet”. Det var något som jag nästan romantiserade och definitivt såg som ett alternativ.”
    Parterapeuten Lennart Lindgren skriver i en gammal artikel i Damernas Värld: ”Förmågan att gå på djupet i en relation är något man förvärvar efterhand. Ett parförhållande blir intressantare ju längre tid det varar. Det är rena gratisterapin. En sak är klar, om den gratisterapin ska lyckas måste båda parter vara beredda till självrannsakan.”

    • Precis! Det finns ju så många som absolut inte ser skilsmässa som någon drömlösning och för dem måste ju den ensidiga bilden kännas som ett hån.

  2. Har också läst boken, och som det skilsmässobarn jag är tyckte jag inte om den. Varför? För att det bara berättades om ”den vinnande” sidan, alltså de som tagit initiativ till skilsmässan och som VILLE skiljas. Det fanns inga (vad jag minns) berättelser från de som blivit lämnade och sårade, vilket kändes ganska ensidigt och trist.

    • Nej, så upplevde jag också det. Som en väldigt ensidig bok trots att charmen med en antologi ju är att den kan ge en mångsidig bild av ett tema.

  3. Jag läste nyligen en tanke om äktenskap som jag tyckte var träffande (säger hon som är ogift) Marriage reveals one’s true self like nothing or nobody else does, löd den ungefär. Hur många tänker på äktenskapet ur den synvinkeln månntro? Två människor som möter varandra under alla slipade fasader. Att man hör folk säga att de gift säg med en främling kanske inte är så långt från sanningen i alla fall? Och det går ju båda vägarna. Gillade Lindgrens citat som Elina lade upp här innan. Jag tänker mig att äktenskapet innebär så mycket mer än vad folk (jag själv inberäknat) förväntar sig att det ska vara. Godare och svårare på sätt vi aldrig kunde ana på förhand. Tiden lär utvisa.

    • Jag tänker nog lite som du. Och jag tror också att väldigt många människor idag har en skum bild av vad ett förhållande och ett äktenskap är och/eller kunde/borde vara. Vi luras nog lättare än vi tror av de märkliga bilder av livet som omger oss.

    • Tack, Alina! Jag tror vi är många som tror på äktenskapet fortfarande. Egentligen tror väl alla som vill försöka och det är ju trots allt ganska många ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s