Känns bra just nu: att jag njuter så oerhört mycket av semestertillvaron men ändå små korta stunder kan längta innerligt till vårt riktiga liv. Det där som vi själva valt och byggt. Och samtidigt som jag njuter av att plötsligt leva nära många av de vänner jag vant mig vid att ständigt sakna så fattas mig en del av dem som brukar finnas tillgängliga.
Det är väl det här som är att ta det bästa ur två olika världar.
Nästan för lycklig 
Låter som en repris från länge sedan i en annans liv och undertecknad är än i denna dag oviss om jag/vi valde rätt. Kan man ”välja rätt”? Kanske man bara går den ena vägen och att jämföra är irrelevant? Den som ändå kunde vara viss. Båda vägarna har sina sidor.
Ja, jag tänkte på det idag. Att jag knappast är den enda som funderat på samma sak och att en del av tidigare (och kanske också nu aktiva) funderare nog sitter ganska nära mig i min vardag. Jag vill ändå tro att det nog blir rätt på många olika sätt och på många olika platser. Att rätt kanske skulle ha sett annorlunda ut på andra sätt och platser, men fortfarande varit lika rätt.