Minns ni den flottiga frisyr jag nämnde? Efter den hårtvätt som skulle vara helande insåg jag att en stor del av mitt hår på vänster huvudhalva faktiskt har dött av den behandling jag utsatt håret för. Och då menar jag verkligen dött. Jag är nämligen inte det minsta petig. Mina kluvna hårtoppar är flera än mina icke-kluvna. Jag inbillar mig att hår ska vara lite risigt och strävt. Så tro mig alltså; när jag säger att det är dött så är det dött. Och när till och med jag anser att håret måste bort så är det nog bortom all räddning.

Att göra i morgon: söka krishjälp hos en frisör med tid för sådana uppdrag på ytterst kort varsel.

Att göra i framtiden: fundera på om behandlat, kontrollerbart och dött hår verkligen är bättre än vilt och okontrollerat levande.