Så fick de varandra, de två fina. Och vi andra fick vara med. Det är ju så mycket romantik i luften en sådan dag och jag i mitt känsliga gravida tillstånd drabbades häftigt av min kärlek till min Fredrik. Bruden höll ett fantastiskt tal och brudgummen sjöng för sin fru. Och jag visste inte riktigt vart jag skulle titta för att allt var så fint. Jag tänkte att jag borde skriva tal åt min älskade lite oftare. Det är klart att han vet att jag älskar, men jag borde kanske påminna honom och mig själv om varför. Det är ju inte alltid som det känns så självklart för de båda inblandade när man lever en vardag som innehåller så mycket annat än den där romantiken vi träffar på bröllop.

Och väldigt mycket tänkte jag på hur mycket jag saknar brudparet och många av våra andra vänner. Det läsår som gick var inte nådigt. Det var sorgens höst 2011 och stressens vår 2012. Och nu är det semestern sommar. Sedan hoppas jag på en fantastisk höst och vår med en massa tid för de människor som vi tycker så mycket om och aldrig någonsin ville ta paus från.

På hemvägen i natten och dimman såg vi först två väldigt levande älgar som med stor frimodighet vandrade över vägen och sedan kort senare en väldigt döende älg som låg mitt på vägen, en mycket krossad bilruta och en man vars värsta åkomma tack och lov var chocken. Och även om döende älgar är obehagliga så var jag enormt tacksam över att det var bara älgen som befann sig i det tillståndet. Sedan kröp vi småskärrade fram längs det som återstod av små vägar och när vi äntligen kom till motorvägen var jag och den gravida tillräckligt trygga för att kunna somna i baksätet.