Hur kommer det sig att jag helt uppriktigt finner alla andra gravida kvinnor strålande vackra men mig själv jäst och valaktig?
Hur kommer det sig att jag helt uppriktigt finner alla andra gravida kvinnor strålande vackra men mig själv jäst och valaktig?
Nästan för lycklig 
Det brukar vara just så! Men du ser ju väldigt vacker ut med din pyttelilla mage i alla bilder som jag har sett!
Det är väl det. Ganska få gravida verkar känna sig så strålande som många andra upplever dem. Tack för de fina orden!
Jag kände mig konstant stor och svettig (är annars smal och kall) och nu när jag ser på bilder från den gravida tiden så ser jag just stor och svettig ut. Men precis som du konstaterar så tycker man ju att andra gravida ser helt strålande ut. Hmm, jag vet inte om jag har någon poäng. Du är nog inte ensam om dina tankar tror jag.
Stor och svettig är ju på inget sätt något drömtillsånd. Det fina är ju att det brukar gå över i något skede. Och då känner man ju sig direkt enormt smal och kall även om man egentligen bara är något mittemellan.
Det låter mycket bekant. Jag kände mig svullen, enorm, klumpig största delen av graviditeten. Sällan kände jag mig fin. Tyvärr. Alla andra gravida kvinnor tyckte jag dock utstrålade skönhet.
Hoppas du kan känna dig vacker mellan varven trots allt! 🙂
Vi ska tro det. Och skönhet är ju inte allt alla dagar. Dessutom är ju graviditeten ändå en begränsad tid. Någon gång tar den slut och det brukar ju ibland till och med hända att man saknar den i efterhand. Har det drabbat dig?
Nej. Hittills har jag inte saknat tiden som gravid alls. Visst kan jag känna att det var en intressant och häftig upplevelse att ha varit med om och visst fanns det en del fina bitar med det också (som tex att känna fosterrörelser var underbart). Dock kan jag inte komma på en enda sak med graviditeten som jag direkt skulle sakna och vilja återuppleva utan skulle helst inte genomgå en graviditet igen. Däremot kan jag redan tänka mig ett syskon någon gång i framtiden så om den blir aktuellt hoppas jag att en liten längtan efter de fina bitarna infinner sig…