– Jaha. Vem bor här då?
– Hur många barn har ni?
– Vad är det här för rum?
Ingrid och hennes kusin som ännu några månader också är fyra år vandrar omkring i huset. Inspekterar, ställer artiga frågor och har en formell ton i de små barnrösterna.Nickar instämmande när de får svar på frågor och beter sig allmänt belevat.
De är helt klart i roll. Och jag frågar försiktigt vilken roll det är som gäller.
– Vi är ett herrskap, säger Ingrid och bugar sig djupt.
Och vi skrattar. För det är ju så sjukt roligt när fyraåringar använder ord som ingen annan har använt sedan de föddes. Vadå herrskap, liksom? Och med bugning?
(Det är väl sådant här som kallas situationskomik och som fungerar dåligt om alls i bloggtext. Men jag tänkte ge syster Emma möjligheten att glädja sig med oss andra.)
Jag saknar er så mycket att det fysiskt smärtar mig.
Kan du int vara där också då jag kommer dit?
Jag älskar er! Pussa de små från mig!
/Hopplös hemmagris 3
Åh, jag saknar ju dig också. Men jag kan nog tyvärr inte vara i Umeå när du är där. Vi åker ju lite senare. Kanske vi kan tänka att det är bra att vi sprider ut vår närvaro?