Idag har Ingrid fått sommarlov. Dessa 73 dagar av ledighet och frihet och sommar har hon sett fram emot med stor glädje. Varje dag under de senaste veckorna har vi tillsammans räknat till 73 för att på något sätt kunna greppa denna ocean av tid framför oss.

Själv är jag inte riktigt där ännu. Först blir det studentdimission imorgon. Jag kommer att applådera uppskattningsvis 150 gånger. Minst. Och sedan får jag önska mitt livs första egna elever glad sommar. På tisdag utvärderar vi året som gick. Och efter det börjar mitt sommarlov. Som väl då är bara ungefär 68 dagar långt.

Och ja. Det är nu du kan tänka att du borde ha blivit lärare. Om du vill kan du till och med tänka att lärare inte borde få ha så långa sommarlov eftersom ingen annan heller får ha det. Och jag kan bara svara att vi faktiskt alla valde själva. Eller egentligen väljer själva eftersom pedagogiska fakulteten ju fortfarande tar emot nya studerande varje år.

Och så vill jag säga att det inte är idag eller imorgon eller på tisdag som mitt jobb är bäst. Det är alla de där novembermorgnarna och marseftermiddagarna när jag möter mina elever och vet att det mötet blev just ett möte.