Några av kommentarerna till det här inlägget på Linns blogg fick mig att fundera på en sak som jag funderat på också tidigare. Det handlar om när människor suckar och säger att de så gärna skulle köpa kläder som passar åt både flickor och pojkar men att klädbutikerna ju aldrig gör och har könsneutrala kläder. Ofta med tillägget att man inte längre kan lita ens på Polarn o Pyret.
Min fråga är; vad menar en sådan människa ens med könsneutrala kläder? Det blir väldigt svårt att hitta könsneutrala kläder om allt som är rött och lila alltid är för flickor och allt som är blått och svart alltid är för pojkar. Om varenda tröja med biltryck är typiskt pojkig och varenda litet blomtryck gör att bara flickor kan bära plagget. Vad ska klädbutikerna ens göra då? Enda alternativet är kanske helvita kläder utan tryck. Eller har vitt också blivit en färg som passar bara det ena könet?
Jag är, som man tydligt kan se när man ser de kläder min dotter har, inte en förälder som jagar könsneutrala kläder. Men jag har märkt i samtal med ivriga föräldrar som gör det (och naturligtvis inget fel med det) att de ofta har väldigt svårt att beskriva vad könsneutrala kläder egentligen är när vi kommer så långt. För de flesta av dem menar bestämt att en helröd långärmad bomullströja av deras pojkar blir ratad som ett flickplagg. Och i nästa mening kommer anklagelsen mot de fega klädbutikerna. Och någonstans där känner jag att klädbutikerna ju omöjligt kan vinna om tävlingens regler ser ut på det sättet.
Nästan för lycklig 
nå, det som är svårast enligt mig är att köpa kläder från flickavdelningen till min pojke. jag tycker att det går bra med typ vilka färger som helst, men det är skärningen och spetsarna och puffärmarna jag inte riktigt klarar av att låta min pojke ha. dessutom ser jag ibland rött på lindex när de gör nalle-maja till en liten poserande brud medan hennes bröder leker och stojar. man bara, hallå, hon är ju det mest äventyrliga barnet (i serierna iaf)!
Absolut! Jag håller med dig. Och det finns förstås en massa barnkläder (antagligen de flesta) som inte är könsneutrala. Min fråga är mera; vad menar folk ens med könsneutrala kläder när de efterlyser sådana? Det verkar vara svårt att föreställa sig.
Det jag tycker är tråkigt är att inte hitta färggranna kläder åt pojkarna. Åt babysar hittar man nog och kanske åt småbarn, men storlek 128 och uppåt. Båda mina pojkar älskar rött och gult och grönt, men det är svårt att hitta.
Könsneutrala kläder är väl kläder som inte är skurna så att de är menade för prinsessor. Och kanske inte bara gulliga bilder på ljusrött, utan lite blandat. Typ ljusröd eller lila tröja med monstertryck. Eller svart/grå/blå med blommor (utan puffärmarna då).
Jag har aldrig försökt köpa kläder åt pojkar på över 128, men det låter ju jättetråkigt om färgerna försvinner. Usch. Kanske ett steg i projektet att låta barn bli tonåringar fortare än de borde. Du har många bra idéer om könsneutrala plagg. Du borde designa några! Jag gillar rosa monstertryck och blått med blommor!
Design är nog inte min gren. Men fritt fram för den som vill att stjäla mina idéer…
Det är nog tyvärr inte min gren heller. Det mesta som kräver finmotorik eller praktiskt kunnande övergår min förmåga.
När jag fick min första dotter fick hon av praktiska orsaker bara neutrala färger på kläderna. Vilket jag idag tycker vara bara dumt, men så var det då. Neutrala färger som jag såg det då: vitt, beige, grått, grönt, vinrött och blått faktiskt. Hon var en ganska stor baby och kläderna från pojksidan passade henne mycket bättre än de snäva små tingesterna på flicksidan. Nu till den praktiska orsaken, jag anade att vi skulle få en till baby inom ett par år och så blev det också och ifall det då blev en kille så kunde denne ärva rakt av. Med andra ord tyckte jag att en kille inte kunde ha rosa då, fnysigt men sant. Det bidde dock en tös till som av någon orsak har haft tio gånger mera ”flickfärger” än storasyster, jag vet ej varför. Och det intressanta här är, att äldsta dottern än idag spontanväljer sköna kläder i neutrala färger medan yngre tösen glatt iklär sig rosa tyll och glitter måndag som lördag.
Min poäng drunknade något, jag tror ändå att termen neutrala kläder växlar beroende på vem man pratar med. Det som jag ansåg vara neutrala kläder för snart 10 år sedan tycker jag idag är något helt annat. Och bara för sakens skull, jag tycker PoP levererar. I allmänhet åtminstone.
Tack för din berättelse! Intressant att lillasyster haft mera flickiga färger. Och jag håller med dig om att PoP levererar. Vare sig man är på specifik jakt efter det könsneutrala eller bara önskar något skönt och härligt i allmänhet.
Anna La,
det är kanske inte ett nytt tips, men jag kör ändå: min åttaåring gillar DPAM. De har chockrosa, lila och knallorange hoods och t-shirts som hittills aldrig haft vare sig dödsskallar eller lågor på sig (för är man inte en helvetesängel vid åtta så vill man kanske inte se ut som en heller!). Storlekarna går upp till 14 år, titta bara så glad man blir … här: http://bit.ly/J8FYMs
Härligt! Hoppas Anna La ser. Det måste ju finnas färger också för pojkar!
Tack ska du ha, det verkar vara bra. Ska kolla mer vid tillfälle. Jag brukar inte köpa något online, men borde kanske prova. PoP är också ok och Me&I, men priserna är därefter… Sedan har jag faktiskt en moster som köper härliga tyger och kan sy!
Intressant! Som pojkmamma med motvilja mot Spindelmamman, döskallar och monster är det just färgerna jag vill åt – jag vill gärna ge dem glädjen i att gilla ALLA färger, inte bara blått, grått och khakigrönt. Rött och mörklila har jag inga problem med att se som pojkfärger, 0ch vi har ett par mörkrosa plagg också. Ljuslila och -rosa brukar däremot inte komma över tröskeln – men de färgerna har jag själv aldrig gillat heller… och volanger, puffärmar och snäv passform tycker jag inte kan räknas som något annat än flickigt…
Jag påminns om att det kanske är svårare att hitta olika alternativ åt pojkar. En liten flicka i monster är väl i de flestas ögon lite roligt och kaxigt medan en pojke i volanger kanske inte väcker exakt samma reaktioner.