Oftast är prästfruskapet ett lätt ok att bära, men den här dagen blev lång. Och ja, jag inser att det är så här min blogg fungerar numera. Jag loggar in någon gång på kvällen och skriver att dagen blev lång. Och så är det just nu.
Fredrik åkte hemifrån vid nio-tiden på morgonen. Småstressad redan då. Kom hem igen vid elva och var storstressad. Medan vi festklädde oss och fixade lunch och åt lunch försökte han lösa några praktiska problem med konfirmationsgudstjänsten och kvart före tolv var hela familjen på väg på gudstjänst. Hur det gick till vet jag inte, trots att jag väl nog var med. Lite före sju kom vi hem igen efter tre trevliga konfirmationskalas. Under dagen har jag hunnit spy upp min lunch och Ingrid har fått en allergichock samt dessutom fallit framstupa i asfalten på väg till bilen efter det tredje kalaset. När jag lyfte upp den lilla varelsen var jag beredd på ett krossat och blodigt ansikte. Lite blodstänk under näsan och värkande knän och händer får vara ett tackämne efter ett sådant fall.
Och väl hemma var jag tvungen att jobba en liten stund inför veckan som kommer. Som också den ser ut att bli ganska tuff. Nåja. Prästen själv och prästdottern får ju i alla fall vila imorgon.
Nästan för lycklig 
Oj, oj, det låter inte alls bra :(. Maj brukar vara en månad då man har alldeles mycket att göra. Det brukar gälla både lärare och präster. Och jag kan lova att det inte blir bättre då barn börjar ha egna fritidsintressen. På andra sidan är största delen av vårens evenemanger och fester fina och roliga så det är inte så farligt. Krafter och Guds välsignelse till din arbetsvecka!
Du har helt rätt. Det är för intensivt för oss båda två just nu och det är då som det faller ihop. Tack för förvarning om framtida fritidsintressen. Ingrid får nog inte ha några sådana. Kanske när hon är myndig om hon verkligen måste.
Usch, stackars dig Amanda! Jag minns fortfarande hur eländigt trött jag var när jag väntade Idun och Lovis fortfarande var liten, så jag vet hur det känns. Hoppas du får en lugnare vecka där du hinner ta tupplurar stup i kvarten.
Jag kan inte förstå hur du klarade av det. Jag menar, Lovis var väl knappt född? Det måste ju vara enormt krävande att vara gravid och trött och dessutom ha en liten människa som kräver väldigt mycket och förstår väldigt lite. Jag beundrar din prestation!