Jag saknar inte Ingrid. Det är lätt att älska henne också på avstånd. Det blir roligt att ses snart igen, men just nu njuter jag så enormt mycket av att få rå om mig själv att jag inte riktigt klarar av att sakna aktivt. Och med tanke på att hon inte ens hinner prata med mig på telefonen för att det finns så mycket roligt och så många roliga människor så tänker jag mig att hon nog älskar mig också på avstånd.

Visst kunde jag tänka att hon nog glömt mig. Eller att hon känner sig övergiven av mig. Eller sviken av mig. Men jag tror att hon tar det här lite som jag själv. Vi vet båda två att vi nästan alltid är tillsammans alla dagar. Och att det ibland är annorlunda. Men att det snart blir som vanligt igen.