Jag har en teori som lyder:
Österbottniska dagisbarn slutar på dagis när de blir storasyskon. Barn i huvudstadsregionen gör det inte.
Vad tror du? Stämmer det? Berätta gärna hur just din familj gjorde eller hur just din familj planerar göra eller hur just din familj skulle göra och ange gärna ungefärlig boningsort. Om jag får tio svar drar jag en vetenskaplig slutsats.
Nästan för lycklig 
Vi har en bebis som ännu inte börjat dagis. Så där på ett teoretiskt plan har vi försökt fundera på hur vi skulle göra om det någon gång blir ett syskon. Samtidigt som det ju känns lyxigt med subjektiv rätt till dagisplats känns det julite trist att inte orka/vilja (vet faktiskt inte vilket ord jag ska välja …) ta hand om bägge barnen hemma.
Och ja, vi bor i Helsingfors men kommer från Österbotten.
Så ni bor i Helsingfors men kommer från Österbotten. Då stöder ju er lite vacklande inställning helt och hållet min teori!
H var tre då A föddes, båda var hemma med mig. Då H var närmare fyra skulle dagis ha varit rätt kul. Men nej, jag fick aldrig plats åt honom. Jag var ju ändå hemma. Detta var i Åbo.
Tack för ditt svar! Hmm… Jag måste fundera på var i min forskning jag ska placera Åbo. Det passar inte riktigt in i Österbotten. Eller i huvudstadsregionen.
Jag har jobbat på flera olika dagisar i Helsingfors och varit några gånger med om att någon av ”mina” barn har fått ett syskon. Då har det flesta av storasyskonen fortsatt helt vanligt på dagis, har t.o.m fått längre dagar. Sedan finns de barn som får kortare dagar eller några dagar i veckan ledigt. Men nu om ja riktigt funderar efter så har inget barn slutat helt och hållet på dagis. Högst har de kunnat ha några veckor ”ledigt”. Men det här är då centrum av Helsingfors, men sedan har jag bekanta i Östra-Helsingfors som vars barn har fått sluta dagis då mamma har blivit hemma med bebisen.
Åh, en riktig proffskommentar! Tack för den! Du verkar ju stöda min tes, åtminstone lite. Helsingforsbarn får i regel fortsätta på dagis efter småsyskons ankomst.
Ja och olika orsaker till varför de blir så har man ju hört också. Känns ibland lite små-jobbigt för jag inte själv tycker att det är rätt medan kolleger och föräldrar verkar tycka att det är det mest naturliga. Inte alla såklart 🙂
Nej, folk tycker ju olika och tänker olika. Får jag av nyfikenhet fråga varför du inte tycker att det är rätt att storasyskon är kvar på dagis?
Det beror såklart på ålder och barn, men då stora systern är 1, 5 år så tycker ja att de lika bra skulle få vara hemma med bebin och mamma lite mera, istället för att vara fulla dagar på dagis, samtidigt som det står i kö för att få en dagisplats barn vars föräldrar inte mera har möjlighet att vara hemma med sina barn och hamnar ta emot platser som är långa långa vägar från deras hem och jobb. Jag har absolut förståelse om det inte finns ork eller hjälp från andra håll och man därför har barnet på dagis. Men om man håller sin 1-åring på dagis bara för den sociala kontakten så är jag inte mera av samma åsikt, ett barn som är under 3 år behöver inte den sociala kontakten av ”främmande” utan barnet behöver sin familj. Hoppas du förstår vad jag menar 🙂 det här är ett ämne som diskuteras alldeles för lite enligt mig så jag är glad att du tog upp det!
Jag har haft barnen hemma både i Vasa och i Träskända. I Vasa undrade min barnmorske om jag verkligen ska ha femåringen hemma. I Träskända tyckte alla både på dagis och på rådgivnigen att det var helt bra att ha femåringen hemma. Båda två har tyckt jättemycket om att vara hemma. Däremot tyckte jag själv att det var jättetråkigt att vara hemma ett år med mamma och lillebrorn då jag var fem år. Barnen är så olika!
I mitt jobb som präst i Hesa har jag märkt att nästan alla storasyskon har sin dagisplats kvar då jag har ett dopsamtal. Det finns en stor skillnad mellan Hesa och Träskända fast Träskända hör till huvudstadsregionen. Här finns det massor av barn i församlingens dagklubbar och olika familjeklubbar därför att många storasyskon är hemma.
Tack för ditt svar, som ju innehåller flera olika perspektiv. Och som lite trotsar min teori. =) Jag kan förstå att dagklubb känns som en superbra lösning om storasyskonet börjar uppnå en viss ålder och tycker att församlingarna gör något viktigt där. Samtidigt hör jag just nu till en församling som inte har någon dagklubb där storasyskon eller andra hemmavarande äldre barn får vara ett par timmar ett par dagar i veckan. Nog ett par föräldra-barn-grupper men jag har förstått att de flesta barnen där är betydligt yngre än fyra-fem. Storasyskon i den åldern är på dagis. Jag tänker mig att det kanske skulle frigöras flera dagisplatser om det fanns flera dagklubbar.
Vi hör till samma församling som er och visst finns det en dagklubb i Månsas på församlingens område, tre dar i veckan hålls den väl! Men det kunde vara flera tycker även vi när avstånden kan bli långa. Det är väl två år sen som dagklubben i Haga lades ner.
Från Österbotten: Den äldsta sonen har aldrig gått i dagis, den näst äldsta gick två korta dagar i veckan när han var fem år, barn nummer tre och fyra började dagis samtidigt, tre dagar i veckan när de var lite över tre år/nästan fem år.
Ja, egentligen passar vi kanske inte riktigt in i den här frågeställningen då vi aldrig har haft barnen i heltidsdagvård. Men son nummer två slutade alltså inte med sina två dagisdagar fast han fick syskon och son nummer tre hann aldrig börja innan lillebror hängde med!
Tack för ditt svar! Hur jag ska få in dig i min statistik vet jag inte riktigt. Får nog utarbeta någon helt egen matematisk formel för att få ihop det tror jag. =)
Du vet ju, men jag vill vara med i denna statiska undersökning.
Jag är nylänning.
Båda började på dagis EFTER att lillasyskonet fötts (men endast 11 månader efter).
Och båda är underbara. Helt fenomenalt underbara!
Jag var hemma med båda barnen tills den yngre fyllde 3 och jag inte mer hade möjlighet att vara vårdledig. Den äldre gick i klubben 2 år (man får välja 1-4 dagar/vecka, 3 timmar per dag). Nu ska de få syskon och jag velar fram och tillbaks ifall 3,5-åringen skall sluta dagis och börja klubben eller gå både ock. Han är nu 3 dagar på dagis max 7 timmar från februari och en dag i veckan i klubben. Själv säger han att han skulle vilja sluta dagis och gå bara i klubben, men han verkar ändå trivas på dagis också (men tycker inte om att vila). 5,5-åringen går dagis 4 dagar per vecks, max 7 timmar och en dag i klubben. Det finns önskemål från dagis att han ska vara minst 4 dagar och han stortrivs på dagis, så det har jag inga problem med. Vi bor i (östra) Helsingfors.
Jag tror det är skillnad ifall barnet har hunnit börja på dagis innan syskonet kommer eller inte. Jag var väldigt emot att ha min äldre på dagis då jag var hemma, men nu vet jag inte vad som skulle vara klokast. Vi har nämligen varken dagis eller klubb på gångavstånd, så det är ett skjutsande fram och tillbaks. Och jag vet inte hurdant temperament vår nyaste familjemedlem kommer att ha eller hur jag kommer att orka. För mig har det varit väldigt hälsosamt att få flera barn. Skulle jag bara ha vår äldsta skulle jag nog veta hur alla andra också borde göra…
Åh, vilket svårt beslut att fatta! Och jag tror du har helt rätt i det sista du säger. Ju färre barn, desto mera verkar många veta om hur andra ska sköta sina liv. De utan barn är ju ofta de allra största experterna på just barn. Av någon anledning.
Jag har bara ett barn än så länge, så jag kan inte direkt svara på din fråga. Men vad jag tror att kan påverka hur man gör är hur svårt det är att få dagisplats där man bor. Ger du upp en dagvårdsplats i Helsingfors skall du vara beredd på att köa i ett år för att få en ny nära dig. I Österbotten har jag förstått att situationen inte är riktigt lika dålig.
Det verkar variera ganska mycket i Österbotten. Jag har hört om familjer där som har ett barn på ett dagis och ett annat barn på ett annat dagis femton kilometer längre bort och det är ju förstås ingen drömsituation. Jag tror (observera TROR) faktiskt att det mera beror på vilka värderingar kring föräldraskap som finns omkring en. Men det är som sagt bara en teori.
Vi bor i Österbotten med två barn. Storebror har aldrig varit i dagis, han var 2 år och 7 månader när lillasyster kom. Vi har det skönt här hemma och sen han blev tre år går han på församlingens dagklubb varje måndag mellan 10-12 och han stortrivs. En förmiddag att passa är gott och väl för oss! 🙂 vi har dock många bekanta som också är hemma så umgänge med andra barn och vuxna har vi ofta.
Er vardag låter harmonisk och fin. Fortsätt njuta av det! Och vad fint att få ha många bekanta i liknande situation att dela hemmalivet med. Det är hemmaliv som allra, allra bäst!
Hej! Vi lade vårt andra barn på dagis, fast han hade två småsyskon. Mest för att det skulle underlätta för mig pga av makens sjukdom, som innebar att jag periodvis var ensam. Har 5 barn och hittills har 4 av dom varit på dagis,( en el två i gången) fast småsyskon varit hemma. Det har varit bra för både barnen och mig, att vissa dagar få ta dagis ”till hjälp”. Tror dock att de skulle ha varit hemma om vi inte hade haft sjukdomen att ta hänsyn till. Bor i Pedersöre.
Jag är så glad att ni hittat ett system som fungerat för er med tanke på de omständigheter som präglar er familjs vardag. Alla får och ska göra som de tror att blir bäst för just deras familj.
Du omkullkastar min teori, men jag uppskattar förstås ändå din kommentar.
Har drygt två år mellan barnen. De började dagis på samma gång, 3 och 5 år gamla. Österbottenboende.
Så fint att få börja samtidigt som ett syskon! Det måste ju ha inneburit en trygg mjukstart för dem båda två.
Jag tror inte jag får vara med för äldsta var ju inte i dagis då han fick sitt första syskon. Han började på dagis först som 5 åring för att öva lite socialt umgänge och svenska (han talade bara finska fram till dess) innan förskolan (som är i skolans utrymmen). Det var nog det värsta året jag varit med om tror jag, usch så han hatade dagis.
Nr. Två gick inte heller i dagis då trean kom. Men han går nu i klubben 2 gånger i veckan. Jag hoppas att vi klarar av att vända pengarna tills minsta fyller tre. Då får han stackars barn börja i dagis.Men jag antar att det kanske går bättre då de börjar på dagis som yngre, då sitter hemmavarandet kanske inte så i ryggmärgen än.. Den äldsta trivs fortfarande allra, allra bäst hemma i lugn och ro!
Det är fint att ni ger era barn det som ni tror att är allra bäst för dem. Barn är ju, precis som vi människor, olika och reagerar förstås på olika sätt på dagis. Och på allt annat. Hoppas pengarna inte blir ett oöverkomligt hinder för er att få vara föräldrar på det sätt som passar er bäst.
Ja och vi bor ju i Helsingfors.
Jag vet inte hur vi kommer att göra med vårt barn/våra barn om vi får flera, men just nu tänker vi att vi inte vill sätta våra barn på dagis som väldigt små. Ifall vi får flera barn, tror jag att jag inte skulle täckas ha äldre syskon på dagis medan yngre syskon vårdas hemma av någon av oss föräldrar. Jag tror mitt samvete inte skulle tåla att ta en plats av ett barn som faktiskt är i behov av dagisplats. Så länge en av föräldrarna är hemma om dagarna med ett barn (uteslutande svårt handikappade barn eller motsvarande, som kräver mycket uppmärksamhet o.d.) ser jag det inte i något fall som nödvändigt att ha äldre syskon på dagis, det är mera en trevlig möjlighet för föräldern att avlasta sin egen vardag. Jag bor i Helsingfors, men har växt upp i Österbotten.
Jag är egentligen helt inne på din linje i princip, men har lite fått ge avkall på mina principer. Kanske mest i.o.m. att det inte finns vettiga alternativ i form av lekskolor, klubbar, parkverksamhet o dyl för barn typ 4 år uppåt.
Också en bra tanke, AnnaLa. Jag tycker absolut det borde finnas flera verksamhetsalternativ för lite äldre barn. Ponera att du har gått på dagis sedan du var två och stortrivs med det och blir storasyskon när du snart ska fylla fem. Hur lätt är det att sluta på dagis då? Att gå från det sociala och det verksamma till en lugn hemmatillvaro på en nyfödd babys villkor?
Tack för din synpunkt, Jenny! Också här ser jag den där dubbelheten som verkar finnas när man har vuxit upp på ett ställe och sedan är vuxen på ett helt annat. Jag tycker också den där frågan är lite viktig och samtidigt lite jobbig; vill vi uppta en dagisplats som någon annan kunde behöva mycket mera än vi? Bra poäng!
våra barn började samtidigt, så jag vet inte vart jag hör då. men anteckna mig under österbotten. ps. Jag tror verkligen att din teori stämmer om att omgivningen och dess värderingar formar oss.
Hittade till din blogg via Sonja.
Jag är från Östra Nyland. Har tre barn. Då barn nummer två föddes tog vi barn nummer ett från dagis. Barn nummer ett var då 3 år och 2 månader. Vi var hemma och njöt av livet. Då ettan var 4 började hon i församlingens dagklubb 3dagar/vecka 3 timmar/gång. De återvände till dagis, eller den äldsta började förskolan, då tvåan var 2 år 8 månader. De hann gå där nästan 6 månader och då föddes barn nummer tre. Ettan fick gå kvar i endast förskola. Tvåan blev helt hemma. Då tvåan var 4 fick hon börja i församlingens dagklubb lika ofta som ettan gick. Var hemma tills trean var 2 år 6 månader. Då blev det fulla dagis och förskoledagar för ett läsår.
Nu tycker jag att det är fel mot trean att hon måste vara på dagis så mycket så jag har ordnat det så att hon sedan hösten bara är där 15 dagar/månad.
Jag jobbar själv på dagis och tycker att barn har rätt till sina föräldrar samt att de har rätt att ha semester från dagis.
Först och främst, tack för en bra blogg!
Jag håller inte riktigt med det där att det främst beror på vilka värderingar man har om föräldraskap. Det känns sårande när någon säger så.
Livssituationerna är så olika, även då när de kanske på ytan ser likartade ut. En del orkar bätre vara hemma med 1-4 barn än andra. Varför? Orakerna kan vara varierande, men orken beror definitivt inte bara på värderingarna: En del har en baby och en 6-åring. Andra har 3 barn i åldern 0-3. En del har släktingar i närheten som hjälper till ibland. Andra inte. En del är friska, andra inte (och av olika skäl talar inte alla öppet om sin sjukdom). En del har en partner med flexibelt jobb, andra inte. En del har partners som kan ta ledigt för att ta hand om barnen om den föräldralediga har magsjuka eller hög feber, andra inte (inte heller detta handlar bara om värderingar: en tjänsteman vågar kanske göra detta, t.ex. en viss-tids-anställd kanske inte vågar). O.s.v.
Hemma med båda barnen för att jag VILL. 1,5 år och 4 ,5 år gamla. Ingen har således varit i dagis, däremot är äldsta sonen på dagklubben 3 dagar i veckan 3 timmar gång. Bor i Jakobstad.
Storebror hann aldrig börja på dagis innan lillebror kom (då storebror var 2 år 9 månader), men småningom fick han börja på dagklubben för att få vara social. I höstas började de samtidigt vid samma dagmamma (då 1½ och 4 år), kombinerat med att storebror är på dagklubben två dagar/vecka. Passar oss fint.
Om vi hypotetiskt skulle få en baby nu skulle storebror få fortsätta i dagklubben och lillebror skulle få vara hemma tills han är i dagklubbsåldern. Men knappast någon dagvård. Och vi finns i Österbotten, så vi understöder väl din teori… Men då har vi mor- och farföräldrar relativt nära – skulle vi bo långt från dem skulle åtminstone inte jag orka ge storasyskonen en rolig vardag hemma med en baby i huset, så då skulle det nog bli lite deltidsdagvård för att underlätta i vardagen.
Jag tror problemet i Helsingfors ligger just i dagisköerna. Då sonen föddes rådde föreståndaren för dotterns dagis oss att inte ta bort dottern därifrån. Orsaken var dagisköerna, att det var väldigt osäkert att få plats dit igen. Och eftersom det var ett skiftesdagis och det fanns endast två sådana i H och dessa ligger väldigt långt ifrån varandra så blev valet att hon fick stanna. Även hennes kompisar och hennes trivsel där förstärkte vårt val. Vi beslöt att ha henne tre dagar i veckan, men korta dagar. Efter en tid märkte dagispersonalen att hon var sig själv först sista dagen alla veckor och föreslog att vi skulle utöka det till fyra dagar i veckan. Vi gjorde det och hon blev mycket mer gladare där. Hon var över 3 år då sonen föddes.
Här i österbotten där vi nu bor vet jag att kommunen försöker styra föräldrar mer och mer att hålla äldre barn hemma då de är föräldralediga. Tex här får föräldrar ha äldre barnen endast två dagar i veckan på dagis och då endast halvdag. Detta skulle ju inte ha funkat för oss, med hämtning och lämning och dottern skulle inte ha kommit in i gruppen, kanske. Då skulle jag nog ha lämnat henne hemma.
Sedan har kanske fler i huvudstadsregionen inte heller tillgång till ”nsturliga barnvakter”, såsom mor- och farföräldrar och då har ju dagis en viktigare roll för dessa familjer.