Stundvis kan jag sakna den där tvärsäkerheten jag ägde när jag nitton och visste allt. Det var på något sätt skönt att veta allt. Jag var mindre ansvarig då, på något konstigt sätt.

Samtidigt är det så fruktansvärt skönt att idag få erkänna att jag faktiskt vet ganska lite. Men att jag gör mitt bästa och mest av allt försöker likna honom som är kärlek och frihet framom mycket annat.

Ibland är mognad detsamma som att bli mindre. Tydligen.