– Mamma, du gör alltid så jättegod mat!
Säger den lilla dottern ivrigt medan hon tuggar i sig snabbmakaroner och knackkorv. För första gången den här veckan nog, men det är inte en vecka sedan hon senast fick korv. Om vi säger så.
Och jag tänker som jag tänkt tjugotusen gånger förr: så fort hon slutar vara översvallande lycklig och tacksam varje gång hon får knackkorv ska jag aktivt söka alternativ också de dagar då tid, ork och lust tryter mest. Men nu just känns det så oerhört onödigt. Som att skapa problem som inte finns.
Nästan för lycklig 
Ja, äsch – korv är väl inte hela världen! Eller för att använda dina egna ord alldeles nyligen: Det finns större problem än korv. Ät den med frid! 😉
Jag gör. Med stor frid. Livet innehåller utmaningar också utan att jag börjar ligga på med korven. Och hon får ju varierande kost på dagis.
Och makaroner med för den delen! (Det här säger jag lika mycket till mig själv)
Makaroner är ju jättebra. Potatis är överskattat.