Förlåt. Jag vet att andras barns smålustiga kommentarer är lite tröttsamma, men jag kan bara inte låta bli.
(Förlåt igen. Jag vet också hur fult det är att be om ursäkt för något och sedan göra det ändå. Jag borde skämmas. Och tro mig, det gör jag också.)
– Mamma, jag ska gifta mig med dig, säger Ingrid plötsligt vid kvällsgröten och lägger handen på min arm.
– Jasså, säger jag. Men jag är ju redan gift med pappa. Och man brukar vara gift med bara en person.
– Jasså, säger Ingrid. Då vill jag… kanske… gifta mig med Max.
– Jaha? säger jag lite förvånat eftersom hon faktiskt aldrig tidigare har talat om giftermål med någon utanför familjen.
Och då lägger hon igen sin lilla hand på min arm och säger med stor allvar.
– Ta det lugnt, mamma. Det är inte idag vi ska gifta oss.
Nästan för lycklig 
Luv it! Helt underbart.
Hon är underbar. Tänk att just jag fick en sådan som hon!
Åh, en sån fröjd hon är!
I sanning!
Hon är bara för underbar!
Jag håller med dig!
Haha! ”Ta det lugnt mamma”, underbart. Jag gillar Ingrid!
Roligt för henne. Jag gillar också Ingrid!
Vad underbart sagt av fröken, roligt för oss vuxna. Det där kan vara trevligt att minnas den dag hon på riktigt sen gifter sig.