Jag är egentligen en ganska oberoende person. Jag behöver inte tobak eller droger. Jag behöver inte motion. Jag behöver bevisligen inte speciellt mycket eller säker sömn. Mat och vatten är bra, men så är det väl för oss alla.

Men jag behöver tid som är min egen. Jag behöver vänner. Jag behöver vila. Jag behöver familjetid. Jag behöver hopp. Jag behöver andra. Jag behöver vara behövd.

Jag är visst beroende. Och jag tror att oberoende är ganska skrämmande.