Gärna! Det finns också många utanför länklistan, men vi gör det så här nu.

Jag läser Annes blogg för att hon har en beundransvärd självdistans och är rolig på sin egen snarare än någon annans bekostnad.

Jag läser Christas blogg för att hon har en av de snyggaste bloggar jag vet. Och för att hon är en ovanligt klok kvinna och en fin vän.

Jag läser Ebbas von Sydows blogg för att hon på något sätt bara känns så härlig. Vanlig, odramatisk, smart och söt. Dessutom är hon lika lång som jag .

Jag läser Joannas blogg för att hon har ett så skickligt estetiskt öga, för att hon skildrar sin vardag så vackert och ger hemmamammorna ett efterlängtat bitterfritt ansikte.

Jag läser Kajs blogg för att han är otrolig. Och för att han skriver så otroligt bra och för att han är så otroligt rolig. Varje gång jag ser ett äpple fnissar jag till vid tanken på hur han nästan svimmade bara vid doften av ett äpple under sin intensivaste LCHF-fas.

Jag läser Linns blogg för att den egentligen har allt och för att Linns fantastiska livsinställning alltid lyser igenom.

Jag läser Malenas blogg för att den är så annorlunda och inspirerande. För de vackra bilderna. För att hon mellan de rosaskimrande raderna säger något så oerhört viktigt.

Jag läser Malins blogg för att hon skriver så bra att jag stundvis känner mig nästan ledsen för att den där ena formuleringen var hennes och inte min egen.

Jag läser Peppes blogg för att hon är en generös, klok, modig och begåvad skribent. För kommentarsfält som prenumererar på högklassiga inlägg. Och för att hon är min vän.

Jag läser Sonjas blogg för de ljuvliga vardagsglimtarna och för hennes förmåga att se det stora i det lilla. För hennes varma, goda hjärta.

Jag läser min syster Fannys blogg för att hon tar fina bilder och påminner mig om en helt annan verklighet än min egen. Men mest för att jag älskar henne så väldigt mycket!

Jag läser Underbara Claras blogg för att hon är underbar. Rakryggad, vis och tar skit utan att någonsin ta den. Läste till exempel det här inlägget om en morgonpromenad och råkade se att det rasslat in kommentarer. Hmm… Vad är det nu som är så provocerande? tänkte jag och läste igenom inlägget en gång till, med superkritiska anti-feministiska glasögon. Och jag såg ändå ingenting. Men så öppnade jag kommentarsfältet och då… visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Nå, bra kvinna är hon i alla fall.

Och hörni. Det är jag ju också. Mot nästan alla odds klarade jag nämligen av att fixa alla de sex första luckorna idag!