Tack vare Elinas snabba och positiva respons till min albumsnostalgi får resan redan nu en fortsättning. Jag ger er guldkorn ur nästa album.

Här är jag och min gymnasiebästis. Han gör sin militärtjänst om ni funderar på hans kläder. För min helvita dress finns ingen ursäkt.

Här är jag nitton år gammal och står utanför mitt dåvarande barndomshem i min dåvarande favoritjacka. Som kostade 25 euro på Halpa Halli där jag hade mitt dåvarande mellanårsjobb.

Här är jag och en syster. Eftersom hon är nästan sjukt vacker ber jag inte ens om lov.

Här är min första bild på Fredrik. Han blev en del av mitt liv när jag var nästan nitton och ett halvt. Yngsta systern tog honom till sig direkt.

Här är en typisk bild på mig och henne. Det finns väldigt få bilder där vi ser normala och värdiga ut. Det här är också en bild på mitt hår när jag för första gången använt en TV-shopapprat som skulle göra håret rakt och glänsande och vackert (det här är ju före var och varannan dödlig människa hade en plattång).

Här är ett av de allra första fotona på mig och Fredrik.

Här är jag och en av de finaste som finns. Som jag numera träffar alldeles för sällan men som det alltid är lätt att hitta tillbaka till.

Här är vi med våra italienska vänner före en landskamp sommaren 2003. Samma dag insåg jag att jag är helt opålitlig och nästan farlig i grupp.

Här är jag som älg. Jag har redan efter två album märkt att det finns konstigt många bilder på mig som älg.

Här är han.

Här är ett bevis på att en tjugoåring kan se ut som en trettiofemåring. Jag ser ut som en sådan mamma som engagerar sig i föräldraföreningen i skolan och som kör sin nioåriga son till fotbollsträning fyra gånger i veckan. Men jag är bara tjugo och barnet på bilden är varken mitt eller Fredriks utan Fredriks systerdotter.

Här är ännu en Luciabild. Det finns faktiskt ännu fler sådana än älgbilder. Men så har jag också alltid varit en idog lussare. Här har jag för ovanlighetens skull gett ifrån mig kronan, jag brukar hålla orimligt hårt i den när jag är på hemmaplan.