Det är studentskrivningstider. För de flesta människorna i vårt samhälle betyder det absolut ingenting. För en del av abiturienterna betyder det fruktansvärt mycket, för andra ganska mycket och för några nästan ingenting. För oss gymnasielärare betyder det lite olika saker, bland annat en hel del timmar som övervakare.
I dag på eftermiddagen avverkade jag ett övervakningspass på två timmar och fem minuter. Och nästan hela tiden satt jag och funderade på vad som skulle hända om jag mitt i allt bara ropade ut några kommentarer kring och tips för studentprovsuppgifterna. Skulle provet avbrytas? Skulle abiturienterna drabbas? Skulle jag bli avskedad?
Jag beslöt mig ändå för att inte ta reda på vad konsekvenserna av en dylik handling skulle bli. Känner mig faktiskt lite glad över att jag kunde hålla mig.
Jag är också en sådan som ibland frestas av tanken på att dra i nödbromsen på ett tåg. Är du?
Nästan för lycklig 
Ja usch för nödbromsen. Jag är så rädd för att den en dag fastnar i min hand!
Får man böter för sådant, kanske? Vill du testa så slipper jag?
Jag vill också dra i nödbromsen, ja, nödbromsen på många olika sätt i många olika situationer. Göra som ingen brukar göra. Bara för att man inte brukar. För en gångs skull. Det finns ett lite liknande sug i mig som i dig att vilja veta vad som händer då, ett litet sug för äventyr oh spänning.
Men du har hållit dig ännu?