Jag har just läst Ditt kompetenta barn av Jesper Juul. Jag känner lite som efter boken om tigermamman. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Men en del av Juuls teorier och tankar utmanar mig verkligen och jag tycker om utmaningar, speciellt sådana som får det att bränna ordentligt i skinnet. Speciellt det här tycker jag om (som faktiskt inte är ett citat ur boken utan ur en artikel han skrivit om trotsåldern).
När det handlar om stövlarna och jackan som ska på innan man ska iväg till dagis eller ut och handla, förklarar många föräldrar sin hjälpsamhet med att det inte finns tid att experimentera. Vi måste ju hinna till bussen eller pappa måste komma till jobbet i tid.
Jag är ledsen att behöva säga det, men det är dåliga ursäkter. Om du inte har tid att låta ditt barn utvecklas måste du skaffa dig mera tid.
Har någon annan läst? Har någon annan någon åsikt?
Nästan för lycklig 
Jag har läst både ditt kompetenta barn och din kompetenta familj och gillar båda. Jag gillar grundtanken, det som kanske borde vara självklart. Att alla i familjen är jämlika. Sedan är det nog svårt att tillämpa det i praktiken. Och ofta skyller jag på att jag har 2 barn med 2 års mellanrum och jag tycker inte jag kan kräva att 5-åringen väntar på att jag alltid lockar och lirkar med 3-åringen. Men visst blir det ofta just så- att de väntar på varann.
jag tror att barn är kompetenta. samhället runtomkring dem däremot – not so much.
Hej käraste bästismoster! I natt har jag tagit steget ut på din blogg på riktigt. Jag har lagt in den som ett bokmärke i min telefon som jag surfar med på natten när jag ammar. Ser fram emot att följa dina skriverier i mörkret…
Jag läser också stycken nu som då. Jag gillar också grundtanken och önskar att det skulle fungera som bokstäverna på det vita pappret också i verkligheten. Jag vet dock inte om det är mig, mitt tålamod eller mina barn som det är fel på – för det känns lite svårare än så.