Nuförtiden talar vi ganska ofta om vikten av att säga nej. Som människa måste man våga avstå, man måste våga vägra duktighet och ställa upp bara så långt som det är rimligt. Och det är ju sunt och sant och bra på nästan alla sätt.
Men nuförtiden talar vi ganska sällan om vikten av att stöda andra i att säga nej. Som människa måste man stöda nejsägandet inte bara när man själv är på nejets sida eller när det där nejet uttalas långt borta från en själv. Vi måste stöda nejsägandet också när det är vi själva som får ta ett nej.
För den där människan som just sa ett darrande nej sa det kanske för första gången och med enorm smärta bakom och med ett djupt helande framför. Stå inte i vägen. Låt det goda ske.
Nästan för lycklig 
Tack. Precis vad jag behövde höra. Kram
Så bra att du fick höra just precis det!
Sant!
Så sant!
Jag tror ju att det är lite så. Det är lätt att uppmuntra till att folk säger nej så länge nejet inte drabbar oss själva.
Absolut! Jag försöker komma ihåg att påpeka för människor att det är okej även om de säger nej när jag pushar på dem att göra något som jag vill att de gör. Det är verkligen inte alltid som detta lyckas från min sida. Borde försöka bli bättre på det. Jag själv är en ”darrande nej”-människa så jag vet ju hur viktigt det kan vara att höra att det faktiskt är okej att säga nej.