Tänker på stress

Jag sitter och tänker på stress för att säga något om veckans tema medan veckan ännu är här. Men det är svårt att tänka ut något för i just den här stunden kan jag inte för mitt liv komma ihåg vad stress egentligen är. Efter snart tre dagar med semesterfeelis och tre dagar före det utan man och barn (det vill säga i princip utan ansvar) kan jag bara vagt minnas att stress är den där känslan som faller över mig när allting hopar sig och jag inte riktigt ser lösningen på det. Eller slutet på det. Eller båda.

Det händer hemskt sällan, egentligen. Tack och lov för det. Trots konstigt fulla kalendrar och händelserika veckor är vi väldigt sällan stressade.

Senast jag var stressad på riktigt var en period på några dagar just före jullovet. Jag var grinig, gnällig, lättretlig, irriterad, trött och missnöjd. Och jag tyckte väldigt synd om mig själv. Och jag tyckte väldigt illa om mig själv. Jag är en sämre fru, mamma, vän och människa när jag är stressad. Därför undviker jag det.

Hur? Genom att alltid ha sunda förväntningar på mig själv. Alltid. Jag känner mina gränser, jag ställer mina krav och jag vågar vara bristfällig.

Jag tror att stress kan vara positivt om man med stress menar effektivitet. Det som gör att en människa som har relativt mycket att göra får mycket gjort, samma princip som gör att människa med för lite att göra får lite gjort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s