Under mina sjukdomsdagar har jag inte använt min tid i sängen till något vettigt. Alls. Jag hade tänkt läsa en bok om dokusåpor och klassiker vilket hade varit nyttigt. Men istället har jag sett på tio avsnitt av Glee. Finns det någon annan som sett Glee? Jag har nog aldrig hört någon tala om det.
Till saken. Jag har gråtit i nästan varje avsnitt. Antingen beror det på att sjukdomstillståndet gjort mig känsligare än jag vill vara eller så är jag i sjukt intensiv kontakt med mina känslor. Det borde inte vara möjligt att gråta till omotiverade musikalnummer blandade med amerikanska populärkulturella klichéer.
Om du finns därute, du som också gråtit till Glee, så måste du ge dig till känna. Jag har nog aldrig känt mig så ensam i något förr.
Nästan för lycklig 
Jo, jag har gråtit till ett avsnitt av Glee!
Vad skönt och befriande att höra! Kommer du ihåg vilka avsnitt eller händelser som fått dig att fälla tårar? Jag vill gärna veta hur långt vår gemenskap sträcker sig.
Du har väl inte missat att det finns en massa full performances på tuben 🙂
…och i denhär är det så mycket gråt att det krävs svarta högskaftade Nokia gummisar (ser det inte precis ut som såna)
Tack för din förståelse! Min ensamhet känn inte längre lika tuff. Jag är ju tydligen inte ens ensam längre.
Tack du för din kommentar på min blogg, kommentarer förgyller – och du hade alldeles rätt i att min man har en bror som heter Rassen. Har länge läst och följt med din blogg men är fruktansvärt dålig när det kommer till att skriva en kommentar, ett hej. Men nu bättrar jag mig, jag gillar din blogg mycket, du skriver genuint och verkar vara helt underbar som människa. Skön vecka till dig!
Oj, vad du säger fint! Skön vecka till dig också! Min har börjat ganska bra. Jag mår bättre än på flera dagar och det är ju ett plus.
Jag ger mig till känna Amanda. Jag har gråtit och precis som du har jag känt mig lite ensam när det har hänt. Det gick liksom inte alls att förutspå.
Tack, Ida, för att du också delar det här med mig. Jag förstår din slutkommentar bra; det är liksom lättare att se sig själv gråtandes i soffan om man var beredd på möjligheten.
Hmm, det var nog när Finn sjöng I’ll Stand By You och när hela gänget sjöng Keep Holding On tror jag. Snyft snyft!
Jag måste återuppleva dem hör jag!
jag har följt med Glee sedan serien började och gråtit otaliga gånger. Vanligen så hinner jag under ett avsnitt skratta hjärtligt, gråta, och njuta ofantligt av musiken. Tycker det är fascinerande 🙂
Ta fram extra näsdukar när du ser avsnittet ”Grilled Cheesus” om religion.
Jag är faktiskt mitt i just det avsnittet just nu och ska se andra hälften så fort Desperate housewifes är slut. Kan tänka mig att du har rätt i att det blir ovanligt snyftigt.
Jag vet de som hatar Glee av hela sitt hjärta och de som älskar Glee av hela sitt hjärta. Hör till den senare kategorin och jag har snyftat till fler än ett avsnitt! Det är en helt fantastisk serie och de som bara ser den ironiska, amerikanska trallvänligheten har bara inte kollat tillräckligt noga.
Glee rules!!!