Ännu en kommentar om det där med könsneutrala kläder…
En åttaårig pojke kan bli brutalt retad om han går till skolan med rosa tyllkjol. Det borde inte vara så, men det kan vara så. Det är fel att det kan vara så, men tyvärr finns det mycket som är fel och som ändå kan vara. I den bästa av världar ska en sådan grymhet naturligtvis inte påverka pojkens eller föräldrarnas val. En sådan grymhet har ju aldrig någon rätt att bestämma.
Och ändå. En vän till mig som varit tvungen att se delar av den ondska som kan cirkulera barn emellan sa en gång att man som förälder inte kan säga åt ens barn att gå ut i världen och alltid vara sig själva eftersom en stor del av den där världen inte har fått lära sig att hantera det som är annorlunda. Och frågan är om det är en åttaårig pojke i tyllkjol som ska behöva ta stryk för det. Om det är hans tårar, hans lidande och hans utanförskap som ska lära de andra barnen i klassen hur man hanterar det som är annorlunda.
Jag hoppas ju att svaret är att det är vi vuxna som ska lära barn det.
Som sagt; i den bästa av världar ska alla barn alltid få ha på sig kläder som gör dem glada. Men vi lever ju inte i den världen ännu. Vi lever i en värld där vi måste skydda våra barn från världen. Där vi kanske ibland behöver inse att vi som vuxna kan bära tunga ideal på våra axlar om vi väljer att göra det men att vi inte kan kräva att barnens späda axlar ska klara samma börda. Jag vet hur världen fungerar och kan välja vilka strider jag tar. Men om de åttaåriga pojken inte vet så är det kanske min skyldighet som förälder att berätta. Om inte jag gör det så kommer Jani på 4A att säga något och han kanske inte framför det på ett lika kärleksfullt sätt.
Jag är kanske skyldig att säga åt min son att tyllkjol inte alltid fungerar smärtfritt när han väljer mellan kjolen och byxorna, även om det går emot vad jag hoppas om denna värld. Jag är alldeles säkert skyldig att säga åt min son, min dotter, mina barn och andras barn som jag kommer i kontakt med att tyllkjol alltid borde fungera smärtfritt. Också i den här världen. Och att de aldrig får peka, skratta, reta, mobba eller utfrysa på grund av glitter och tyll. Eller militärmönster och polisuniformer.
Nästan för lycklig 
Intressant text! Det jag funderat på är att genom att t.ex. neka en pojke kjol eller säga att han kan få problem med den på sig (vilket ju ofta tyvärr är fallet), godkänner vi inte lite då det rådande systemet, där den som går utanför normerna straffas? Jag förstår att alla föräldrar är rädda för att barnen ska bli illa behandlade, men en mobbare hittar alltid något hos en annan att mobba. Föräldrar kan förgäves försöka göra sina barn så normativa som möjligt för att de inte ska bli mobbade, men ibland kan de ändå inte hindra att deras barn far illa, pojken kan bli utanför även om han aldrig haft kjol eller klänning i hela sitt liv.
Och är det så bra att vi uppfostrar barn till att alltid hålla sig inanför normerna? Är det inte bättre att uppfostra dem till att de duger oavsett hurudant plagg de har på sig? Oavsett vilket kön de råkat födas som?