Sedan den hamnade i min hand har jag längtat efter att få läsa och nu äntligen får jag. Och nu när jag väl ska göra det inser jag att jag har fördomar mot den bok som lockat mig länge. Det blir ytterst spännande att se om jag hade rätt i mina fördomar. Eller om jag bara var inskränkt. Så där som jag borde vara med tanke på mitt österbottniska arv.
Nästan för lycklig 
Voi den skulle jag också vilja läsa. Fast är också lite smårädd att faktiskt plocka upp den… Har på känn att risken för att jag slänger den i väggen är alltför stor. I alla fall utgående från det vad jag läst om boken och hur just det vad jag läst krashar med mina egna tankar. Så fördomar blommar här också, :). Men ändå kan jag inte låta bli att vara så där smygintresserad.
Jag återkommer med kommentar när jag läst mera än jag läst i nuläget.