Att vara i sitt barndomshem innebär nästan alltid återupptäckande av gamla minnen. Jag har umgåtts med min mammas dator och hittade en skatt jag bara måste dela med mig av, trots att ljuset är taskigt och vinkeln konstigt och innehållet ointressant.
Men det finns en detalj.
På bilden är jag gravid. Höggravid. Dagen innan bilden togs var det beräknat att bebisen skulle födas. Å tta dagar senare kommer hon ut.
Plötsligt inser jag varför jag blev kallad ”näpen och nätt” första gången när jag var höggravid.
Nästan för lycklig 
Läste häromdagen att du precis som jag är mera 1.77 än 1.76, och jag förstår dig så bra – det finns ingen som skulle få för sig att kalla mig för vare sig näpen eller nätt heller. Skulle väl vara om jag skulle bli gravid och ha sådär liten mage i nionde månaden jag också. 🙂 Inte för att jag drar runt på en massa extrakilon av den ena eller den andra orsaken, men det går liksom inte att vara näpen när man är så här lång.
Nej, näpenheten är nog reserverad för de med färre centimetrar. Men vi kan ju beskrivas med andra adjektiv i stället. Till exempel ståtlig. Men det är knappast smickrande för någon annan än en mansperson under tjugofem.
Sannerligen. Värsta älvan. På ett bra sätt.
Tack, Peppe! Aldrig förr har jag blivit kallad älva!
tobias var mer så där: "vad gör hon med fanny?"
Upplys Tobias om att jag håller hennes hår för att rädda det från ljusen. Om han inte har kunnat räkna ut det själv.