Varje gång jag kallar Ingrids Barbapapa för Barbis så skrattar hon så innerligt, hjärtligt, energiskt, högljutt och engagerat att jag blir lite besvärad. Det är ju inte precis roligt. Å andra sidan är det kanske för tidigt att oroa sig för hennes sinne för humor. Men det kan å andra sidan föräldrar till många tråkiga människor ha tänkt när deras barn var små.
Nästan för lycklig 
Jag skrattar högt med Ingrid 🙂
Kanske jag måste oroa mig för din humor också.
amanda ja tycker om din blogg!
Vad roligt att höra, Matilda! Du kommer att saknas i helgen!