Det börjar ju vara några timmar sedan, men natten som gick var så skräckartad att den fortsättningsvis lever starkt kvar i oss. Vi gick emot nästan allt vi tror på och efter nästan tre timmars kamp somnade alla tre i en och samma säng. Den som sa att det inte finns några vinnare i krig hade en poäng.
Att jag redan nu kan skratta åt det förundrar till och med mig själv.
Nästan för lycklig 
Även jag förundras över er familjs get-over-it förmåga, särskilt när det kommer till sånt i livet som lilla damen ställer till. Här är dagarna periodvis rejält trotsfyllda och skulle han inte sova om nätterna skulle vi nog dö. Antagligen inte men närapå. Bamsekramar till er och en puss till Inksi.