Under de senaste dagarna har jag tänkt många tankar, fällt många tårar och bett många böner. Väldigt lite för min egen skull, väldigt mycket för en människa väldigt nära. Jag har inte varit nästan för lycklig. Om du undrar var jag har varit. Vad jag har varit. Det skulle vara trevligt om någon har undrat, och kanske till och med saknat. Men sådant får man väl inte säga högt.

Spridda iakttagelser från dagarna som gått:

1. Sedan vi flyttade till republikens huvudstad ser jag harar och ekorrar oftare än någonsin förr i mitt liv. Det hade jag aldrig trott eller förväntat mig eller hoppats på.

2. På morsdagsmorgon bakade jag örfilar från scratch. I kväll har jag bakat grahamsemlor. Också från scratch. Ja. Alla hanterar vi motgångar på vårt sätt.

3. Förra veckan började jag för andra gången läsa en bok som varit undergörande för några människor jag beundrar och respekterar. Och jag känner nästan ingenting. Jag vet inte om det beror på min enorma mognad eller min enorma brist på mognad.

4. Det känns som om det kommer ishockey-VM nästan hela tiden.

5. Min dotter pratar med sin träanka på hjul på ett alldeles speciellt sätt. Hon lägger huvudet på sned och säger att den är så gullig och söt och ska komma och byta blöja. Jag undrar om jag pratar så med henne och blir både rörd och rädd (det är tydligen möjligt).