Högläsning är en ständigt återkommande sysselsättning i vårt liv just nu. Nästan alltid handlar det om högläsning av dotterns böcker, ibland om högläsning av något annat.

För ett par veckor sedan läste vi Familjens projektledare säger upp sig som familjebok. Vi skrattade mycket. Sällan igenkännande. I vår familj händer det inte att Fredrik frågar var vi har saker och ting. Snarare är det jag som frågar var vi har saker och ting. I vår familj är det inte alltid jag som fixar det sociala umgänget. Både i går och i morgon har vi program som Fredrik bokat in.

Det är lyx att få läsa sådana böcker och inte känna igen sitt eget liv. Men jag känner igen många andras och blir arg å deras vägnar.

Och jag känner hur jag kan ta till mig rådet på en av de sista sidorna. Det handlar inte bara om att uppfostra duktiga pojkar utan också om att uppfostra icke-duktiga flickor. Jag känner mig som en ganska bra förebild på det området.