Snälla småbarnsförälder, säg att du har varit med om samma sak som jag. Förödmjukelsen skulle kännas mindre om jag visste att jag inte var ensam.

Mitt barn och jag har handlat i den omtyckta närbutiken. Mitt barn ville ha en egen liten kundvagn för barn. Jag var skeptisk men gav det frimodigt en chans. Hon hanterade farkosten som en värre förskoleelev. Inga problem. Jag pöste av stolthet.

Problemet inträffade när vi skulle gå hem och barnet skulle gå från att bli vagnhanterare till att bli vagnåkare. Den förvandlingen var inte smärtfri. Hon ville fortsätta styra när hon hade fått smak på det. Nu ville hon styra sin egen barnvagn.

Resultatet var inte vackert. Jag måste bära henne i en för oss alla ytterst obekväm ställning och styra vagnen utan att hon märkte det medan hon vilade sina tassar på styret. Den som inte har varit med om det här kanske inte kan tänka sig hur det kändes eller såg ut eller fungerade. Men jag hoppas att någon vet, att någon kan dela det här med mig. Jag kände mig förödmjukad och lite dum. Och vet egentligen inte varför. Men dr Phil sa en gång ”what you feel is your reality” och jag är inte den som protesterar mot honom i första taget.