Efter 26,5 år i detta jordeliv börjar jag känna mig själv. Och min filmsmak. När jag ser en dvd så vet jag direkt om det är en film för mig eller inte. Oftast vet jag det redan när jag hör titeln på en film. Därför visste jag redan från början att Låt den rätte komma in absolut inte passar mig. Ändå såg jag den. Och jag ångrar det.
I början klarade jag av det genom att frenetiskt plocka i mig chips. I något skede (ganska tidigt) måste jag börja spela bejeweled 2 för att inte gå sönder. Lite senare läste jag bloggar. Till sist räckte det inte med det. Jag satt och sjöng för mig själv medan jag både åt chips och jobbade med telefonen och ändå gick det inte.
– Men hemska saker, Amanda. Gå härifrån.
sa mannen som jag älskar.
Och jag gick till sovrummet. Jag sjöng för mig själv. Jag spelade bejeweled 2. Jag läste några bloggar. Och så tog filmen slut där i ett annat rum. Det var nog det bästa med den filmstunden.
Någon sa en gång att filmen är lite som twilight.
Yeah right.
Inte för mig. Absolut inte för mig.
Nästan för lycklig 
Oj då, vi köpte denhär filmen nu i Sverige! Blir intressant att se den sen… 😀
Ni klarar den säkert. Ni är så unga och trygga!
Menar du att den var scary eller fjantig? Själv tyckte ja att den var bizarr. Den passade sig bara inte.Dessutom finns Vampyrer bara på engelska.:)
Scary. Så scary. Egentligen inte på grund av vampyrerna. Mycket mera på grund av mobbningen. Sådant klarar jag inte av. Jag grät faktiskt av äckel och obehag och frustration och ilska i en av de scenerna.
Ayvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare och Låt den rätte komma in hör till topp-tio bland filmer, men jag instämmer: Den är nog inte för dig (och det menar jag på det allra mest positiva sätt)
Jag tycker mycket om dig trots din något snedvridna smak när det kommer till litteratur och film.
Vanligtvis är vampyrfilmer verkligen ingenting för mig. Alltså verkligen INTE. Men Låt den rätte komma in var ändå fin på nåt vis. Jättefina bilder och så var den lite smågullig – trots allt. Så jag är glad att jag lät mig övertalas att se den…. men var o en med sin smak! 🙂 PS. Det måste vara behändigt att känna sin filmsmak så bra… jag har allt för ofta kommit hem med helt fel filmer…. *avundsjuk*
Jo, det är behändigt. Och under de senaste åren har jag blivit duktig på att vägra se filmer som jag vet att jag inte mår bra av. Men nu föll jag. Och fick betala.
Ok, jag måste på en gång erkänna att jag inte såg hela filmen (eftersom det var så konstigt alltihopa) så jag har nog missat en hel del. Tur för mig låter det som, mobbning är bland det kallaste, hjärtskärande elakaste människan utför och utsätts för. 😦
Jag håller så med dig. Det är lite kliché att säga att mobbning är bland det värsta som finns. Men det är ju det. Usch och fy.
Bisarra filmer med orealistiskt innehåll går helt bort för mig och i den kategorin ingår också Harry Potter och dylikt sagoinspirerat. Science fiction med aliens och slemmig gegga är värst.Däremot gillar jag thrillers och verklighetsbaserade filmer men de ska vara bra, dussinfilmer ser jag högst en halvtimme och så struntar jag i dem.
Du har så rätt när det kommer till slem och gegga. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.