Reflektioner

Efter att ha bevittnat eurovisionen tar mig friheten att dela med mig av några enkla reflektioner. Det blir mest frågor. Det blev liksom så i kväll.

1. Varför känns nästan varje finsk gala som en resa tillbaka i tiden? Den här märkliga jakten på pokalen bara måste ha spelats in före jag tog mina första steg. Och jag undrar bara varför. Rimligtvis har vi ju tillgång till samma teknisk utrustning som andra nordeuropeiska i-länder. Alltså undrar jag bara varför.

2. Borde vi införa en regel för hur många år i rad man får vara programledare för eurovisionen?

3. Varför var det så ljust inne i salen där festligheterna gick av stapeln? Ska man som tv-tittare verkligen se ansiktsuttrycket på samtliga personer i publiken när kamerorna sveper över havet? Jag anser att svaret är nej.

4. Varför levde publiken upp bara när norrmannen med glanstid 2009 intog scenen? Ställ nu upp för de fosterländska musikerna och frammana någon slags partystämning!

5. Är inte artisterna värda en lite mer välgjord tillställning?

6. Finns det en engelsk version av vinnarlåten?

Ja, det blev faktiskt mest frågor.
Men också ett konstaterande. Ett viktigt sådant: jag har roligast med Fredrik. Det finns faktiskt ingen (även om kandidaterna är många och fantastiska) som jag kan skratta med på samma sätt. Vilken lycka att han är den jag spenderar allra mest tid med!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s