Julkyrkan

Julkyrkan var precis som alltid. Ena herden hade en lapp med sångtexten, precis som alltid. Ljuset tändes när ängeln kom till herdarna, precis som alltid. Jag grät en smakfull skvätt när Maria sjöng om himlen i sin famn, precis som alltid. Och när vi sjöng om den glans, det guld och den prakt som sist och slutligen intresserar oss så lite.

Men min egen känsla var inte riktigt som precis alltid. Jag var så mycket hos min syster och hennes lilla och jag bad så innerligt att de ska få vara hos oss imorgon trots att det ser dåligt ut. För det är ju då det blir jul, när vi är tillsammans. När det än blir. Det finns inga magiska datum, inga mirakelrecept. Inga. Inga. Men det finns en kväll i ljus med Herrens ord och ett bo med ro i ett hem på fosterjord.

Annars var julkyrkan precis som alltid. Och det är gott att det får vara så.

Roliga kusiner

Ingrid har många roliga kusiner. I dag sa en av dem så här om henne:
– Ingrid är rädd för släkten!

Och en annan så här:
– Ingrid var jättegullig förr. Nu är hon inte lika mera. (Om det här inte vore ett så uppenbart felaktigt påstående skulle jag kanske inte skratta)

Dagen före

– grötlunchade jag med min älskade nästäldsta nästyngsta syster
– fick jag återse två svägerskor och Fredriks åtta syskonbarn
– sprang jag tjugoen minuter framför teven (till och med jag har köldgränser)
– led jag med min äldsta lillasyster och hennes yngsta
– tänkte jag mycket

Och nu har hela vår familj bäddat ner sig framför teven för att ha uppesittarkväll med Bee movie.

Ganska så underbart.

Dagen före

– grötlunchade jag med min älskade nästäldsta nästyngsta syster
– fick jag återse två svägerskor och Fredriks åtta syskonbarn
– sprang jag tjugoen minuter framför teven (till och med jag har köldgränser)
– led jag med min äldsta lillasyster och hennes yngsta
– tänkte jag mycket

Och nu har hela vår familj bäddat ner sig framför teven för att ha uppesittarkväll med Bee movie.

Ganska så underbart.