En rolig sak med att leva på 2000-talet är att hitta ett usb-minne och inte ha en aning om vad som finns på det. Jag hittade ett med några bilder från en mörk dag.

Jag, Fredrik och Ingrid på begravning. Ingrid är inte ens en månad gammal. Att gå på begravning med en människa i den åldern är inte bara enkelt, men Ingrid levererade storligen. Hon sov under hela förrättningen. På minnesstunden var hon på strålande humör och framkallade många leenden mitt i all sorg.

Jag har två rika dygn bakom mig. Så där på ytan har jag inte gjort någonting speciellt alls. Men det har hänt saker. Det som inte syns är ju i allmänhet det viktigaste. Den här gången i synnerhet.

I går såg jag ut som en isprinsessa. Jag skrattade, hade ingenting att säga och åt pizza på förmiddagen. Jag glömde allt annat för att vara med min dotter på eftermiddagen. Jag upptäckte helt nya dimensioner med min iphone. Jag hade en lång, jobbig och fantastisk kväll. Somnade halv två på natten. Vid det tillfället låg Fredrik på soffkuddar bredvid Ingrids säng. Jag hade spy på mina strumpor.

I dag såg jag ut som min kompis. Jag jobbade på förmiddagen och trivdes med mitt jobb. Jag kom hem. Fördjupade mina insikter i Lisbeth, slocknade, sov en timme. När jag vaknade hade jag ingen aning om var jag var eller vilken tid på dygnet det var. Jag var säker på att jag borde ha varit någonstans och upplevde några fruktansvärda sekunder före jag insåg att läget var under kontroll.

Oj, oj, oj.

Varken jag eller dottern har varit utanför huset i dag. Det bådar ju gott. Not.

Varken jag eller dottern har varit utanför huset i dag. Det bådar ju gott. Not.

Någon gång i tiden hade jag fel. Jag påstod att jag inte var intresserad av Lisbeth Salander. Jag tar tillbaka påståendet. Jag är väldigt intresserad av Lisbeth Salander. Så intresserad att jag inte hunnit med mycket mera än jobb, Ingrid och Lisbeth i dag. Jag är så innerligt glad att jag vågar läsa boken till och med kvällstid och när jag är ensam människa. Antingen är tvåan inte så läskig eller så har jag blivit tuff och härdad.

Någon gång i tiden hade jag fel. Jag påstod att jag inte var intresserad av Lisbeth Salander. Jag tar tillbaka påståendet. Jag är väldigt intresserad av Lisbeth Salander. Så intresserad att jag inte hunnit med mycket mera än jobb, Ingrid och Lisbeth i dag. Jag är så innerligt glad att jag vågar läsa boken till och med kvällstid och när jag är ensam människa. Antingen är tvåan inte så läskig eller så har jag blivit tuff och härdad.

Hon är fin, men hon är trött. Bökiga nätter stör ju inte bara föräldrar. Också barn blir trötta. Framförallt barn blir trötta. Det i kombination med förkylning gör humöret lite skört hemma hos oss just nu. När jag sov förmiddagsvila vaknade jag till ett intensivt raseriutbrott som varade i sju minuter. Fredrik hade ingen (läs: ingen) aning om vad som utlöste attacken.

Hon är fin, men hon är trött. Bökiga nätter stör ju inte bara föräldrar. Också barn blir trötta. Framförallt barn blir trötta. Det i kombination med förkylning gör humöret lite skört hemma hos oss just nu. När jag sov förmiddagsvila vaknade jag till ett intensivt raseriutbrott som varade i sju minuter. Fredrik hade ingen (läs: ingen) aning om vad som utlöste attacken.

Ingrid tackar Fidde och Lottah för sälen!

Hon håller den kär.

När det kommer till fransk potatis är hon lite mera avvaktande.
Det är ju sunt. Hellre säl än friterade rotfrukter. Absolut.

Utvärdering av familjebesök på ett köpcenter. Fredrik får en blank tia för sitt uppträdande. Han tog ansvar för Ingrid, gjorde vettiga inköp och bidrog till god stämning. Jag ger mig själv en stark åtta. Jag undvek ogenomtänkta impulsköp, gnällde inte fast jag höll på att förgås av törst och gjorde några fynd som troligtvis kommer att tjäna vår familj i dagar och år. Ingrid får kanske en lite svagare sexa. Hon gjorde ett tappert försök, skötte sig stundvis alldeles utmärkt men fick ett långt raseriutbrott. Det var skönt att komma hem.