Ja, som sagt. Varför skulle less vara more?

För Ingrids skull hoppas jag att accessoarer är inne i vår.

Då går hon klädd så här. Och njuter varje stund av sin egen uppenbarelse. Och nog förstår jag ju henne även om det är beklämmande så där ur ett anti-könsrolls-perspektiv.

Då går hon klädd så här. Och njuter varje stund av sin egen uppenbarelse. Och nog förstår jag ju henne även om det är beklämmande så där ur ett anti-könsrolls-perspektiv.

För vissa människor lär det vara viktigt att deras förrättningspräst är ung och ser snygg ut. Det här kan bli ett problem för min unga snygga präst i dag. Han ska både begrava och viga i dag och det här är årets värsta pollendag. Till och med en klippa som jag måste ta medicin i morse.

 

För egen del kan jag inte riktigt förstå varför det skulle vara viktigt att prästen ser fördelaktig ut. Jag tycker att det skulle vara hemskt jobbigt om prästen skulle se bättre ut än jag själv på mitt bröllop. Men de är väl bara jag.

För vissa människor lär det vara viktigt att deras förrättningspräst är ung och ser snygg ut. Det här kan bli ett problem för min unga snygga präst i dag. Han ska både begrava och viga i dag och det här är årets värsta pollendag. Till och med en klippa som jag måste ta medicin i morse.

 

För egen del kan jag inte riktigt förstå varför det skulle vara viktigt att prästen ser fördelaktig ut. Jag tycker att det skulle vara hemskt jobbigt om prästen skulle se bättre ut än jag själv på mitt bröllop. Men de är väl bara jag.

Inspirerad av min Mumin-mapp tillbringade jag hela förmiddagen i nostalgins rike. Häng med!

Jag blev konfirmerad.

Jag blev Lucia-kandidat.

Jag blev Maja Gräddnos.

Jag blev student.

Jag blev inte student från en pojkskola. Men jag hade egentligen bara pojkkompisar. Bara och bara. De var och är guld.

Jag blev student med Kaj. Just den gången var det väl han som fick stipendiet i modersmål. Vi turades om. Numera är det bara han som får litterära stipendier. Och bara han som förtjänar dem.

Jag blev flickvän…

… till den bästa tänkbara.

Jag blev Madickens mamma. Jag ville vara Madicken, men bäst-före-datumet för sådant hade väl nog gått ut.

Jag blev bröllopsreseresenär.

I en mapp med detta fantastiska motiv har mamma samlat bilder från min barndom.

Ingrid hyser stort intresse och stor respekt för albumet. Ekvationen går ihop.

Jag bjuder på mig själv i min favorittröja som barn. Och med tandglugg.

Mera våldsamt morgonmys. Jag tänker inte be om ursäkt för min osminkade morgonnuna. Den som anser mig vara på mindre fräscha sidan får rannsaka sig själv. HUR fräsch är du när du just har vaknat och sedan får en rumpa på huvudet?

Jag förundras alltid när vi firar söndag en vanlig veckodag. Allt blir ju faktiskt stilla. Ofta känns brådskan och stressen och kampen som en så fundamental del av vår vardag att det är svårt att tro att vi själva hittat på det. Ändå lyder hela samhället när vi kommer överens om att vila. Inget av det där negativa finns ju i luften eller i husväggarna eller i gatorna. Allt det tror oss när vi säger att det är helg. Vi borde kanske oftare. Egentligen borde det vara rusningstrafik nu. Men inte. Vi glider ostörda fram. Förbi en minigolfbana som egentligen borde gapa tom.
Vila.