Efterfest

Efter dagens festligheter tog vi igen oss med en kreativ stund på balkongen. Nästan allt var väl.


Därefter somnade Ingrid in på ett smärtfritt sätt för första gången på länge. Jag drog en Paolo-kvart. Allt var väl.

Allt

Hela eftermiddagen blev ett enda stort språkligt kalas i vacker vårmiljö. Jag körde hem igen i värsta tänkbara rusningstrafik och såg ivrigt fram emot att återförenas med man och barn. Kom hem till ett tomt hem. Helt tomt. Efter nästan en timme ringde jag för att kolla var de var, mest för att veta hur länge till jag kunde räkna med lugnet och ron. De levde livets glada dagar på en pizzeria med en av våra vänner och hennes två barn. Det gick alls ingen nöd på dem. Och det gjorde det inte på mig heller. Jag såg ett avsnitt av top model och funderar som bäst på hur och om jag ska orka hämta vatten i köket. Jag tror svaret är nej även om jag vet att vätska är allt när det är varmt.

Sol

Måndagen till ära lyxlunchar jag utomhus. Jag behövde huvudskydd i solen och hittade Ingrids tröja. Ett praktiskt huckle där ärmarna utgör band. Vackrare huvudskydd har kanske skådats, men ibland vill man inte vara så fin att man vill lida pin.

Betalar

Som bäst betalar jag för en heldag utomhus. Pollenchock utan dess like. Jag återupptäcker barndomsknepet att blåsa mig själv i ögonen för att undvika att klia. Kli-dörren ska man inte öppna.
Men det var absolut värt det.

Denna dag

Denna dag har jag åkt både tåg och flyg och buss. Jag har redaktionsmötts och familjemötts och hemmamötts. Jag har läst böcker som gjort mig mycket glad och mycket fri. Jag har haft en harmonisk lördag som gett mera än den tagit även om det var väckning 5.30.