Böcker känns nästan alltid som en bra ide’. Just ikväll har jag ändå stundvis undrat. Våra böcker finns just nu i tjugo lådor. Och tjugo lådor utgör en löjligt hög procent av vårt totala antal lådor. Och Ingrids böcker är ännu i hylla.

Jag gav Ingrid ett klisterfoto på mig. Hon hade nytta av det.

 

Lite så här såg det ut i min ända när jag just gjorde mitt livs första intervju per skype. Jag ger skype som intervjumedium färre solar än riktigt människomöte men flera solar än telefon och betydligt flera solar än mejl.

 

Vackra Malenami svarade på mina frågor och sällan har jag stött på ett så välförberett och för syftet lämpligt intervjuobjekt. Det fick vara dagens vilostund. Nu väntar hårt och digert och roligt flyttarbete.

Efter jobbet i dag ska Ingrids docksäng, halva min garderob och ett odefinierat antal slevar och kastruller flytta in i vårt nya hem. Vårt egna hem. För första gången får vi måla om väggar när vi vill.

Hurra! Hurra! Hurra!

När jag och Ingrid enligt GPS:en hade ungefär 24 minuter hemresa kvar ändrade vi slutdestination från vårt hem till vår hemkyrka. Gudstjänsten var slut men vi hann få pizza och häng med störtsköna människor.

 

En av dessa störtsköna människor kom fram till mig och berättade att hon i morse fick för sig att baka en kaka och att hon fick för sig att den skulle bakas åt oss. Så vi fick en färsk äppelkaka. Bara så där. Vi tog med oss bagaren och några andra kompisar hem för att se fredagens Idol-avsnitt. Det blev helt oväntat en supermysig söndagskväll. Jag hade tänkt packa och plocka och röja. Nu fick jag mysa och umgås och äta. Det är ju liksom så mycket roligare.

När jag och Ingrid enligt GPS:en hade ungefär 24 minuter hemresa kvar ändrade vi slutdestination från vårt hem till vår hemkyrka. Gudstjänsten var slut men vi hann få pizza och häng med störtsköna människor.

 

En av dessa störtsköna människor kom fram till mig och berättade att hon i morse fick för sig att baka en kaka och att hon fick för sig att den skulle bakas åt oss. Så vi fick en färsk äppelkaka. Bara så där. Vi tog med oss bagaren och några andra kompisar hem för att se fredagens Idol-avsnitt. Det blev helt oväntat en supermysig söndagskväll. Jag hade tänkt packa och plocka och röja. Nu fick jag mysa och umgås och äta. Det är ju liksom så mycket roligare.

På fyra timmar och femtioen minuter tog vi oss hem igen, jag och min Ingrid. Denna tid är inklusive paus för bensin och toalett. Helt otroligt. Det är svårt att inte skryta över hennes färdigheter i bil.

När hon strax före fem i morse med bestämdhet berättade att hon inte ville sova mera var skrytet långt borta.

Att vara i sitt barndomshem innebär nästan alltid återupptäckande av gamla minnen. Jag har umgåtts med min mammas dator och hittade en skatt jag bara måste dela med mig av, trots att ljuset är taskigt och vinkeln konstigt och innehållet ointressant.

 

Men det finns en detalj.

 

På bilden är jag gravid. Höggravid. Dagen innan bilden togs var det beräknat att bebisen skulle födas. Ņtta dagar senare kommer hon ut.

 

 

Plötsligt inser jag varför jag blev kallad ”näpen och nätt” första gången när jag var höggravid.

Jag och världens kanske allra bästa minikvinna är återförenade. Vi njuter intensivt av varandra efter rekordlång tid på olika håll. Vi är bäst tillsammans. Vi hör i hop. Första halvtimmen ville hon hela tiden ha fysisk kontakt, klappade mig på kinderna, höll mig i handen när hon åt och sa flera gånger att jag är söt. Förvånansvärt snabbt blir allt som vanligt igen och det känns som om vi aldrig varit ifrån varandra. Sedan hennes yngsta moster kom hem från stallet är jag ganska ointressant. Och så ska det ju vara.

Jag och världens kanske allra bästa minikvinna är återförenade. Vi njuter intensivt av varandra efter rekordlång tid på olika håll. Vi är bäst tillsammans. Vi hör i hop. Första halvtimmen ville hon hela tiden ha fysisk kontakt, klappade mig på kinderna, höll mig i handen när hon åt och sa flera gånger att jag är söt. Förvånansvärt snabbt blir allt som vanligt igen och det känns som om vi aldrig varit ifrån varandra. Sedan hennes yngsta moster kom hem från stallet är jag ganska ointressant. Och så ska det ju vara.