Märta Tikkanens insändare i dagens Hbl har en fantastisk avslutning. Jag citerar:
”Henrik hade nog varit mycket överraskad över att räknas till sjuttiotalsfeministerna.”

Oj, vad jag gillar! Jag tänkte exakt samma sak när jag hörde det citat som Märta Tikkanen reagerar på i sin insändare.

Trots Henriks förvåning anser jag att alla borde läsa hans adressböcker.

Den här dagen och veckan började bra. Redan före lunch fick jag höra att jag är ung och het. Av människor som är yngre och hetare än jag. Eller så bara yngre.

Just kände jag mig väldigt ofinländsk. En äldre dam satt sig bredvid mig i bussen och jag märkte det inte ens. Än mindre led av det.

Eller så är jag ärkefinländsk. Kanske vi inte medvetet ignorerar varandra, vi kanske bara inte märker.

Just kände jag mig väldigt ofinländsk. En äldre dam satt sig bredvid mig i bussen och jag märkte det inte ens. Än mindre led av det.

Eller så är jag ärkefinländsk. Kanske vi inte medvetet ignorerar varandra, vi kanske bara inte märker.

Nu ska jag säga något av det mest politiskt inkorrekta som någonsin sagts på den här bloggen. Håll i er. Här kommer det:

 

jag tycker om Lucia.

 

Och jag tror att alla som tycker att man inte kan tycka om kvinnor och Lucia på samma gång tycker lite väl förenklat.

Dåligt vald tidpunkt.

Dåligt vald plats.

Dåligt vald pojke.

Dåligt vald omständighet.

Dåligt vald orsak.

 

Och trots det en väldigt icke-traumatiserande upplevelse. Ingenting jag behöver bearbeta. Ingenting jag aktivt behöver försöka glömma. Ingenting jag behöver lägga energi på att vilja glömma.

Dåligt vald tidpunkt.

Dåligt vald plats.

Dåligt vald pojke.

Dåligt vald omständighet.

Dåligt vald orsak.

 

Och trots det en väldigt icke-traumatiserande upplevelse. Ingenting jag behöver bearbeta. Ingenting jag aktivt behöver försöka glömma. Ingenting jag behöver lägga energi på att vilja glömma.

Den här söndagen kom och gick. Vi brunchade hos de närmaste vännerna som bor så nära att Ingrid fick sitta på mina axlar på vägen dit. Vi brunchade från nio till ett och just så länge tycker jag egentligen att en brunch värd namnet ska pågå.

 

Och så ägnade Fredrik fyrtiofem dyra minuter åt att gräva fram vår bil ur snön. Jag kammade och flätade Ingrids hår. Och sedan blev det förstås lite för bråttom iväg på nästa grej. Av någon anledning blir det lite för ofta så.

 

Och så sjöng vi de vackraste julsångerna med vår församling. Det är roligt att umgås över generationsgränser, att ibland kunna mötas och förenas på allas villkor. Jag fick julstämning någon gång under den här kvällen.

 

Och så blev det jatkot hemma hos oss med några av de hårdaste. Vi hade tänkt spela sällskapsspel men vi hade så mycket att tala om att det inte blev av. Roligt att lära känna halvbekanta människor bättre. Det finns något underbart med den där första tiden i en relation.

 

Och så gick gästerna hemma typ kvart före elva och jag bestämde mig för att göra något som jag nästan skäms över att erkänna; springa inomhus eftersom jag varken ville eller orkade gå ut och springa mera den tiden. Så jag sprang rätt antal minuter på vardagsrumsmattan.

 

Och så satt jag mig ner vid datorn och läste bloggar för första gången i dag. Och ungefär där är jag nu.

 

Och så tände jag tredje adventsljuset först klockan 23.25.

Medan min man såg vårt land bli världsmästare såg jag och tre andra kvinnor Disney-klassikern Skönheten och odjuret. Och vi gillade. Jag grät fyra gånger. Har tydligen hittat nya dimensioner sedan jag såg den sist för jag kommer bara ihåg ett gråtställe från tidigare gånger då jag sett den.

 

Ni som inte känner till filmen borde se till att ni gör det. Ni andra kan hålla med om mina iakttagelser:

– odjuret är så söt ibland att jag inte vet vart jag ska titta

– Gaston tar sig själv på läskigt stort allvar

– den där betjäntkklockan med ett namn som börjar på Clock- är helt klart en SJ (en kommentar som bara de något sånär MBTI-insatta kan ta till sig)

– Belle är en förebild i mod, i förmågan att se bakom det yttre samt i kärleken till litteraturen

 

Medan min man såg vårt land bli världsmästare såg jag och tre andra kvinnor Disney-klassikern Skönheten och odjuret. Och vi gillade. Jag grät fyra gånger. Har tydligen hittat nya dimensioner sedan jag såg den sist för jag kommer bara ihåg ett gråtställe från tidigare gånger då jag sett den.

 

Ni som inte känner till filmen borde se till att ni gör det. Ni andra kan hålla med om mina iakttagelser:

– odjuret är så söt ibland att jag inte vet vart jag ska titta

– Gaston tar sig själv på läskigt stort allvar

– den där betjäntkklockan med ett namn som börjar på Clock- är helt klart en SJ (en kommentar som bara de något sånär MBTI-insatta kan ta till sig)

– Belle är en förebild i mod, i förmågan att se bakom det yttre samt i kärleken till litteraturen