Dopgästerna åkte för många timmar sedan. Jag har sprungit sex kilometer. Inomhus. På den nya mattan i lekrummet i mina föräldrars hus. Jag har förätit mig på systers underbara kolakakor. Och av allt gott i dag är den här stunden den bästa. Jag och alla mina systrar och alla mina svågrar (en enda än så länge) och alla mina män (också bara en och inte bara än så länge) sitter runt samma bord och funderar på vilket liv vi vill leva. Och vi vill så mycket. Och så mycket så lika.

Mycket kan jag stå för. Men inte allt.

Dopgästerna åkte för många timmar sedan. Jag har sprungit sex kilometer. Inomhus. På den nya mattan i lekrummet i mina föräldrars hus. Jag har förätit mig på systers underbara kolakakor. Och av allt gott i dag är den här stunden den bästa. Jag och alla mina systrar och alla mina svågrar (en enda än så länge) och alla mina män (också bara en och inte bara än så länge) sitter runt samma bord och funderar på vilket liv vi vill leva. Och vi vill så mycket. Och så mycket så lika.

Mycket kan jag stå för. Men inte allt.

Den syster som är trebarnsmor och på en dag bakade fem sorter till yngsta dotterns dopfest fixade min frisyr på en knapp minut. Kvinnan som klarar allt. Min lillasyster som jag är så stolt över.

I dag var jag klädd i vintervitt och blev gudmor till ett underbart flickebarn.

Underbara ledighet. Jag har snart läst tre böcker på lika många dagar.

Ingriden sover ännu. Titta på klockan. SÅÅÅ inte hemma.

Och SÅÅÅ skönt.

Det är underbart att vara ensam på cafe i svenska miljöer. Att få (få och få) ta del av små delar av andras samtal är så intressant och spännande. Jag samlar på händelser och karaktärer och samtal och bara nu under eftermiddagen har jag fått några guldkorn.

Trots att det är lördag jobbar jag någon timme. På cafe. Med vispgräddebeklädd kakao och fastlagsbulle. Så jag överlever.

Trots att det är lördag jobbar jag någon timme. På cafe. Med vispgräddebeklädd kakao och fastlagsbulle. Så jag överlever.

Ingrid somnade 22.58. Vi är SÅ inte hemma.