Att vara Hildes mamma är många olika saker. En av dem är att komma hem igen efter att ha fört henne till dagis, se att solglasögonen ligger kvar på byrån i hallen och därför gå tillbaka till dagis med dem. Också fast det är sista veckan i november.

Och hämta henne på eftermiddagen kvart över fyra, i nästan mörker, och se att hon har dem på sig när hon leker lyckligt i snön.

Aldrig hade jag trott att solglasögon skulle bli en så stor del av vårt liv. Också fast det är sista veckan i november.

Jag är så glad att det finns solglasögon. Tänk att någon kom på just det!

Och tänk att det finns dagiskompisar som ibland har solglasögon inomhus för att ha som Hilde. Det är kanske det finaste som finns.