Vi har nu lämnat huvudstaden och någon slags tätort för någon slags glesbygd. Men under tio år på tre olika adresser i Helsingfors har vi aldrig haft så kort väg till en butik som vi nu har till två. Inte heller har vi haft bankautomat eller post lika nära.

Eller bibliotek. I dag har jag och barnen lärt känna vårt lokala bibliotek. Vi har skaffat lånekort och vi har lånat hem böcker. Förundrats över att så många böcker i hyllorna är på vårt eget modersmål.

Varje dag är jag tacksam över att barnen är så glada över flytten trots att de också sörjer och saknar. Vi får ju på många sätt mjuklanda och det känns skonsamt. På samma sätt som vi fick mjuklämna får vi också mjuklanda. Det känns… mjukt.